Det är inte utan ett hugg i hjärtat av längtan när man är på landet hos svärfar. Det är ett lugn på landet som inte går att förklaras utan måste upplevas. Det är inte tyst men lugnt.
Jag hade gärna haft en gård men då utan att behöva sköta om djuren och marken. Jag vill liksom bara kunna njuta av det vackra och mysiga. Som tidiga morgnar när daggen lyfter från ängarna så där vackert så jag inte kan låta bli att sjunga morning has broken och what a wonderful world.
Som Fuffe bor! Så vill jag bo! Fast inte så där långt ut på vischan.
Är jag en landet-bo eller en by-bo?
Senaste kommentarer