Jag har varit i Skatteupplysningen sen september 2006. Det är där jag har varit den mesta av min tid på Skatteverket. Det är där jag har utvecklats enormt mycket, det är där jag har lärt mig att jag är så jävla bra. För jag är ju faktiskt just så bra på mitt jobb. Det är där som jag har skrattat flera gånger – varje dag. Det är där jag har haft tidernas bästa chef, har inte ett enda negativt ord att säga om chefen. Kollegorna har genom tiden drivit mig till tårar, skrattårar men också någon enstaka gång argtårar. (Jag gråter när jag är förbannad) Kunderna har gett mig många leende och många anekdoter. Jag älskar mitt jobb!
Så varför slutar jag då? Jo för att man måste lämna för att komma framåt. Jag har aldrig varit en person som vill vara stilla, jag vill förändras, jag vill inte nöja mig, jag vill utmana mig själv. Sen är det ju en högst bidragande orsak, kanske den största, jag får flex.
Det här kommer bli bra för inget blir bättre än man gör det. Jag tänker tillåta mig själv sörja Skatteupplysningen tills jag börjar på Utlandsskattekontoret men sen blir det full fokus.
Flex är guld värt!!!!
Ha en fin sista dag!
Kram