Natten innan julafton har som barn alltid varit en natt då det var nissar i magen och tomtar i hjärnan. Nu har jag inte den känslan längre tyvärr och det sörjer jag men jag gläds desto mer åt att se mina barn ha just den känslan. Vincent som hade svårt att somna och kom ner flera gånger, plötsligt hungrig, plötsligt kissig, i behov av pussar, i behov av kramar tja allt han kunde komma på för att få komma upp en liten stund. Alldeles underbart! 
Idag ska vi till systeryster för att fira jul. Pojkarna hade helst velat åka redan i morse när de vaknade vid halv åtta. Vincent vill bara åka och Alfred vill åka till Annors (han kan inte säga Anders). Älskade barn, vad jag gläds över glädjen de känner idag.
Min julkänsla är här, inte lika starkt som om det hade varit minusgrader och snö ute och inte lika stark som den var som barn, men den är här. Idag blir det julafton utan stress, utan bråk och med full fokus på barnen. Precis som julen ska vara! 
Den känslan har jag fortfarande.. Vaknar alltid ännu lite tidigare på julafton… Till på köpet vår förlovningsdag (iår 17 år sedan), tror vi förlovade oss strax efter 4 för jag inte kunde vänta längre 🙂