Lutfisken

Igår var det dags för den årliga lutfisken. Varje jul måste vi äta lutfisk hemma hos mitt kära föräldraskap, det är liksom inte jul annars.

När jag var liten var traditionen att lutfisken skulle ätas hemma hos farmor, hela släkten samlades. Farmor såg alltid till att det fanns mat för alla dvs. även till oss barn som inte åt lutfisk. Även när jag hade blivit tonåring och hade börjat äta lutfisk så fick jag köttbullar serverat av farmor. Älskade farmor, vad jag saknar dig!

Mor och far gör ett fantastiskt jobb varje år och fisken avnjuts i bästa morfarstil. Dvs. allting mosas, geggas ihop till en enda vit sörja och sedan rör man ner ärtor där i. Åh mums så gott det är! Jag äter alltid så att jag ser höggravid ut. Herreminge så gott det är!

Matorgien tar givetvis inte slut med lutfisken ack nej. Eftersom vi inte har julgröt på julbordet så har vi det alltid som efterrätt när vi äter lutfisk. Ja det förstås inte någon suverän idé eftersom man är på god väg in i matkoman av lutfisken men tja det är bara så att det ska vara julgröt efteråt.

Och julljusstakarna måste vara framme för det tillhör traditionen. Ja jag tycker om traditioner!

I år blev det värre än vanligt för i år hade systeryster med sig en tårta (som var fantastiskt god) till svåger Rikard som fyller år på årets sämsta födelsedag dvs den 1/1. Hipp hurra för svågern!

Tårtan var galet god alltså riktigt riktigt smaskig och lättgjord (om man nu ska tro systeryster). Det är kladdkaka eller tja världens godaste chokladkaka utan bakpulver och sedan skumtomtefluff ovanpå, inte så himla invecklat fast att göra de där krusidullerna tror jag är svårare än systeryster påstår.

Ja jösses vad jag åt gott igår. Jag gillar lutfisksdagen!

Matkoma de lux!