Jag sitter på mitt gamla fik i Höör. Här har avhandlats helgernas eskapader, pluggats, planerats, skrattats, analyserats och snackats skit med tekoppar och askar över hela bordet i flera timmar. Det var här vi satt när vi inte var i skolan eller hemma hos Helena.
Idag sitter jag här med min älskade son och jag slås av tanken att detta trodde jag aldrig när jag satt här förr. Kontrasten är total men jag är lika glad för mina minnen som jag är för minnena jag skapar idag.
Livet, alltså det är bra fina grejor det!
Senaste kommentarer