Så var vardagen igång, jag och Vincent gav oss av hemifrån först och det var en ovan känsla. Vincent kände sig stolt och såg framemot att åka till skolan med mig medan Alfred inte ville åka bil med pappa. Den fighten fick pappan ta och det är nyttigt för oss alla. Jag har alldeles för lätt för att gå in och medla, bryta av det Kärleken redan har påbörjat. Det är nyttigt för Alfred att inte alltid få hänga på storebror utan att få bara vara Alfred.
Jag som hade sådan ångest för en månad sedan är nu helt lugn och tycker att det är bra, detta gör pojkarna gott och oss föräldrar. Mobbing kan drabba vem som helst, svårigheter i skolan kan drabba vem som helst men det finns bara ett sätt att handskas med det om det skulle hända – kämpa för och med Vincent! Jag kommer aldrig sluta lyssna på vad han (inte) säger, jag kommer aldrig sluta prata med honom om hur hans dag varit, jag kommer aldrig sluta finnas där för honom. Jag kan nu släppa min ångest och njuta tillsammans med honom i skolan och kunskapens fantastiska värld.
Älskade barn! Härliga liv!
Senaste kommentarer