En dröm som vilar

Jag har en dröm som vilar, en dröm som jag ibland vill jobba mer på. Ibland dock så vill jag inte alls. Jag tror att det kanske är en dröm som måste marineras lite.

Den här familjefotograferingen kan vara en av de första jag gjorde. Jag var så sjukt nervös. De äldsta barnen gick på samma förskola som våra huliganer. Föräldrarna sa att de var nöjda med bilderna men mitt självförtroende när det kommer till fotograferingen är lågt, då som nu även om det är starkare nu.

Att ha ett stort självförtroende är egentligen väldigt mycket i krock med Jantelagen, tycker jag. Och jag är uppväxt med Jantelagen, inte så att mina föräldrar har lagt den på mig. Jag har själv tagit Jantelagen till mig.

Jantelagen

Du skall inte tro att du är något.

Du skall inte tro att du är lika god som vi.

Du skall inte tro att du är klokare än vi.

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

Du skall inte tro att du vet mer än vi.

Du skall inte tro att du är förmer än vi.

Du skall inte tro att du duger till något.

Du skall inte skratta åt oss.

Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Jag har jobbat mycket med det framförallt när jag började på Skatteverket. Lilla jag, skulle jag klara av att läsa lagar och förstå paragrafer? Men vet ni, jag klarade det inte bara jag var grym på det! Det är jag fortfarande men det är nu som jag faktiskt kan säga det och känna det. Jag är grymt bra på mitt jobb.

Men så får man inte känna eller säga, enligt Jantelagen. Man får inte heller vara nöjd med sig själv eller säga att man tycker att man är snygg. Så alla tankar på att jag var bra, att jag var snygg, att jag kunde höll jag för mig själv. Just den känslan kommer upp när jag fotograferar. En del av mig håller nöjdheten för mig själv. Men det kan man inte göra när det gäller fotografering. Om jag skulle fotografera ett bröllop så kan jag ju inte säga nä alltså jag är inte så bra.

Bröllop

Jag älskar att fotografera bröllop! Det är så otroligt roligt och kärleken flödar. Men det är också fruktansvärt stressande. Där kommer “tänk om” för det är inte som att man kan ta om fotona. Och det är foto som paret ska kunna titta på 20, 30, 40 år senare och känna glädje och kärlek. Min mardröm är ju att någon ska känna för sina bröllopsfoto som min kära farmor tyckte om sitt bröllopsfoto. Hon slängde t.o.m. det i vedspisen. Känslan ska vara som när Maria och Chrille fick sina foto. Det var första bröllopet som jag fotograferade. Maria grät och var så nöjd. Hon berättar för alla som behöver en fotograf att då ska ni anlita Emma.

Barnfotografering

Det här med bebisfotografering är väldigt vanligt nu. Jag är inte så glad för bebisfotografering. Men barnfotografering är jätteroligt! När barnen är lite större och man kan interagera med dem mer. Då är det roligt. Så när det gäller barnfotografering så kan jag slå Jantelagen på fingrarna.

Produktfotografering/Företagsfotografering

Det här är också något som är stressande för mig. Det är ju deras ansikte utåt, foto som ska användas för reklam för deras företag. Det är ju superviktigt att det blir bra. Här kan man ju ta om tusen gånger till skillnad från ett bröllop. Problemet är ju bara det att de kanske har en vision som jag inte är med på. Jag vägrar t.ex. att retuscherar foto. Jag kan redigera men absolut inte retuschera. Jag är helt emot det. Dessutom så har jag aldrig lärt mig det så jag kan inte.

Konst

Jag ser på mina foto som min konst. Jag älskar att fotografera, jag vet inte innan vad jag vill fotografera men plötsligt så finns det bara där. Att titta på något och se framför mig att detta blir ett bra foto. Andra kanske inte ser vad jag ser, ibland får jag höra att jag är knäpp. Men det är jag, allt för mina foto! Det är lite av en dröm att kunna leva på fotograferingen. Men den drömmen behöver marineras lite till.