Ja även ni andra som kan tänkas ha goda råd att komma med.
Varje kväll nu sen ungefär två veckor tillbaka klöddar Affe något otroligt med läggningen. Han har alltid varit jättelätt att lägga för det har bara varit till att lägga honom i sängen och ge honom en flaska välling. Men inte nu inte, nä. Nu är det först en flaska, sen ett blöjbyte, sen nappletande, sen lite mer nappletande, lite skrattande, lite lekande, lite mer gnäll, en flaska till och sen lite allmänt gnäll igen tills han till slut somnar. Har man otur så har han lyckats väcka Vicce under alla sina 1 000 turer och då är det verkligen en spännande utmaning att klara av kvällen utan att ge upp och gå till sängs med Vicce sovandes i vår säng.
Affe har iofs klöddat med sovandet på dagen också. Som idag t.ex. då sov han mellan 10-12 och sen sov han en kort stund i Antes famn vid halv sju tiden. Halv sju är egentligen den tiden han brukar gå och lägga sig men vi var inte hemma så han somnade hos pappa.
Jag är fruktansvärt medveten om att jag inte ska gnälla för jag har honom i livet men jösses amalia vad det är slitsamt.
Har ni några bra tips att komma med?
Vad jag anser om läggtider ska vi inte ta upp här 😉 det har vi dragit så många gånger och kommit fram till att vi inte är överens. Jag funderar dock på när du började dra ner på middagssömnen för Vincent. Hur gammal var han då? Funderar också på hur varmt det är i rummet – även om han gillar att vara varm så är det en sak att vara varm av pyjamas och täcke och en helt annan av rumsvärme. Mörkläggningsgardinen? Ngt kraftigare i magen än bara välling innan nattning? Kommer säkert på mer sen 😉
*kram*
Först och främst, försök stå ut det släpper säkert om ett tag (som dock känns som en evighet). Prova med att ha honom i famnen när han får vällingen, han behöver kanske mer närhet (märker säkert att mamma inte mår bra just nu). Sist men inte minst ska ni göra något som jag ångrar att jag inte var duktigare med: var konsekventa! Bestäm er för hur ni vill att han ska somna och sen håller ni på det.
Det är vad jag kan komma på, så antingen har vi haft lätta töser att natta (tja Catie var ju svår när hon fick “stor” säng) eller så är det mitt minne som sviker mig.