Eftersom jag åker tåg så mycket och framförallt att jag åkt tåg länge så ser jag ett visst beteende. Ett tråkigt beteende men tyvärr inte så förvånande.
Jag pendlar i rusningstiden vilket betyder att där är många människor som både ska på och av på de flesta stationerna. Alla vi pendlare har lärt oss vart tågets dörrar hamnar vilket gör att vi är indelade i små grupper längs perrongen. Lite kul och väldigt labbråtteliknande. Men så kommer då tåget och ur varje liten klunga väcks minst en tågterrorist till liv. En tågterrorist är en människa som till varje pris måste komma först in på tåget för att sen springa som en kanin i strålkastet för att där är för många platser att välja på. Skulle en tågterrorist inte komma på först uppstår det panikartad situation. Även om det finns gott om platser så tränger sig en tågterrorist fram, gärna med en ryggsäck på ryggen. Jakten på den perfekta platsen En tågterrorist vill helst sitta ensam på en fyrasätes-grupp och om där ska sitta någon annan så må det inte vara en ungdom eller någon som lyssnar på musik för då kommer blickarna. Tågterrorist brukar vara den första att sucka, fnysa och säga till ungdomar, oftast inte så trevligt sagt heller. En tågterrorist är en gammal sureture i en pendlande persons kropp. Många gånger är en tågterrorist tyvärr kvinnor med mungiporna i knähöjd, istappar i ögonen och strumpor i sandalerna!
Tack och lov så finns det en hel hög med trevliga pendlare också. Sådana som hälsar på Konsum hemma. Sådana som säga go’morron. Sådana som sätter sig på en annan plats för att vännerna som inte träffats på flera år ska få sitta och kuckla bredvid varandra.
Det är kul att titta på människor!
Jag pendlar också. Så jag kan hålla med om det du säger. Jag delar in dem i fler grupper. Buffeln, Alkisen, Damen, Tonårssminkaren, Trötter, Mobilnörden och Bokläsaren.
Och där faller jag in som Mobilnörden och/eller Trötter. 🙂
Åh hjälp. Jag tror att jag är en tågterrorist. Flygterrorist. Bussterrorist. 🙁