Det är lätt att uppslukas av sina vardagliga bestyr och bekymmer. Jag försöker få ihop livet med konstant värk och trötthet vilket verkligen upptar hela min dag. Jag försöker tänka på att andra också har sitt att kämpa med. Jag har dock en tendens att vara lite väl drastisk i mitt tänkande, jag tänker på väninnan som miste sin sambo när de väntade sin son, jag tänker på väninnan som miste sin son när han var 19 månader, jag tänker på de som kämpat mot cancer och andra hemska sjukdomar. Alla har ju faktiskt sitt att kämpa med även om det kanske inte är jordomvälvande. Idag tänker jag på väninnan som har det kämpigt i sin vardag med tonårstjejer och ensamstående som hon varit i 18 år. Hon älskar maskrosor så jag passade på att fotografera några till henne idag när jag var ute på promenad.
Imorgon tycker jag alla lyfter blicken från våra egna problem och ler mot människorna vi möter under dagen. Just den du möter kanske har det lite extra kämpigt och behöver ett leende för att fortsätta hålla näsan över vattenytan.
Vilket fint inlägg vännen !!! Kram kram och kärlek
Kram på dig!
Kloka ord.
Du är en sån fin människa Emma <3
Åh tack <3