Idag var det svårt, snudd på omöjligt, att lämna sängen. Allting har gått i slowmotion. Trots min pumpaigångtaktenmusik i öronen hittade jag inte tempot utan gick i saaaakta takt och med tunga steg upp till stationen. Jag känner mig lika tung som den grå dimman som ligger som ett täcke över oss idag. Är det vårluften som tröttar mig? Är det de tidiga morgnarna som tröttar mig? Eller är det så att det är vetskapen om att jag från 8 till 16 ska sitta på deklarationsinformationsmöte? Jag gillar mitt jobb men åtta timmars information är lite väl mastigt särskilt när jag tvingas lyssna på (och ta till mig) information om värdepapper. *kräks lite*
Fast nu känner jag att lite Euphoria gjorde skillnad och att energin börjar vakna. Galet gott att sova på tåget dock, får väl se om jag vågar somna. Köpenhamn i all ära men att åka dit bara för att vända är inte vad jag har planerat i dag. Haha
Som herr Ranelid så klokt säger; Nu kör vi!
Senaste kommentarer