Ibland behöver man rymma från vardagen, från verkligheten och bara drömma sig bort.
Ibland behöver man drömma om sitt livs drömmar. Tänk om jag hade kunnat försörja mig som fotograf? Tänk om vi hade köpt en stor 1800-tals villa. Tänk om jag hade tagit körkort?
Ibland behöver man drömma om de drömmar som man tappade. Tänk om jag hade satsat på politiken? Tänk om jag hade vågat tacka ja till jobbet i London? Tänk om jag hade åkt som au-pair till USA?
Ibland behöver man drömma sig bort till drömmar som inte är så troliga. Tänk om vi hade vunnit storvinsten på Lotto? Tänk om jag hade varit 175 cm lång och väga 65 kg? Tänk om jag hade fått vara Jamie Foxx assistent?
Tänk om jag tagit jobbet på seychellerna. Tänk om jag kunde vrida klockan tillbaka och göra lite andra val i livet. Men det största: tänk om jag kunde vakna en dag utan smärta. Även om jag älskar mitt liv så kan jag ibland tänka om.
Jag tror man måste tänka tänk om för att få en distans till hur ens liv ser ut idag.
Förstår att du önskar dig ett liv utan smärta.
Kram
Jag brukar tänka att jag alltid gjort vad som känts rätt för stunden, och därför finns det ingenting att ångra. Men du, inget av det du skrivit är väl knappast ogenomförbart? Det skulle möjligen vara au pair-grejen då 🙂
Eller att jag skulle växa till 175. *s* Men det kan ju inte du veta. 🙂 Jag stoltserar med hela 159 cm. 🙂
Hm, den kan förstås också bli lite klurig 😉 Men vad lustigt, jag har föreställt mig dig som ganska lång, av någon anledning! 🙂
Trots alla foto på mig på bloggen? Hur kul som helst, jag gillar att höra folks uppfattning av mig. 🙂