Att ta sig dit man vill

När jag var liten var mitt drömjobb att bli Sveriges statsminister. När jag blev lite större ville jag bli barnskötare. När den drömmen sen slogs i spillror (praktiserade på Norrebo i Eslöv under andra året på Barn- & Fritidsprogrammet och insåg att jag absolut inte hörde hemma i den världen) så fann jag världen med information. Att förmedla information. Jag hittade hem! Service och att förmedla information var givande och otroligt roligt. Jag visste att jag ville ha ett jobb där jag fick resa runt och förmedla information. Vad för information jag skulle förmedla och var jag skulle resa visste jag inte men aldrig någonsin trodde jag att det skulle gälla skatter och socialförsäkring.
Jag vet inte varför det har lockat mig att vara en person som får resa i tjänsten och ha arbetsutrustning hemma men det har lockat mig. Kanske är det för att jag alltid har känt mig som en grå mus som inte betydde så mycket, som den där bästisen som man tycker om men inte presentera med stolthet, som den där tjockiskompisen man har för att se smalare ut själv. Ja kanske handlar det om att bekräfta den person jag egentligen är. En som syns, hörs och gör skillnad.
Oavsett vad det beror på så känns det skönt och stort att faktiskt ha nått sitt mål. Jag jobbar faktiskt exakt med det som mitt 20-åriga jag drömde om – jag reser runt och förmedlar information!

3 dagar i Vänersborg för att förmedla information om internationell beskattning – den kombon hade jag aldrig kunnat gissa mig till. Haha