Att vara hundägare är underbart. Ingen kan älska en som en hund! Ingen kan visa sån glädje över att se en igen som en hund, även om man bara har varit ute med soporna. Ingen förstår en så väl som en hund när man inte mår bra, då är det bara närhet och kärlek som gäller även om det bara är att man mår dåligt av pollenallergi. En hund förstår och en hund älskar en villkorslöst.
Å andra sidan finns det inte heller någon som kan tvinga en ut i ur och skur som en hund heller. Ingen annan som kan en att förstå att man själv inte äger något längre, soffan, sängen, maten, kläderna. Nu är iofs Diego mer som en katt emellanåt så kanske att en katt också kan få en att känna att man inte äger något längre. Haha
Morgonpromenaderna
Nu när Diego äntligen har växt från sin bur (den var hans trygga plats och grinden var spärrad från att kunna stängas) så blir morgonpromenaderna tidiga. Idag var vi ute kl 5 och enligt Diego var det perfekt tid att gå ut. Jag är inte helt överens med honom men eftersom jag ändå är vaken vid den tiden (tack för den kroppen min) så kan vi lika gärna gå ut. Jag hade gärna tagit en kopp kaffe innan jag behövde klä på mig och ge mig ut på en promenad men han bestämmer ju här hemma så det är bara att lyssna.
Men det går lika bra med en kopp kaffe när vi kommer in igen, eller ja jag dricker ju latte sedan jag fick kaffemaskinen. Jag är nu pigg och vaken medan hundarna har återgått till att sova, Sid sover hos Vicce och Diego ligger på kudden i soffan precis bredvid mig. Nära ska han vara, kärlek och närhet är det han ger och behöver mest.
Fördelarna
Fördelarna med att ha hund är många men en är helt klart att jag inte kan bli stillasittande, inte ens på mina värsta värkdagar. Promenader dagarna igenom är nödvändiga. De är motiga ibland, framförallt när man har en Sir Pipas den Missnöjde som ibland bara vill bli buren runt och bara bli nedsläppt för att göra sina behov. Sir Pipas den Missnöjde är oftast missnöjd när det regnar eller snöar men idag var han missnöjd över att behöva gå mer än 20 steg efter att han hade gjort sina behov så upp i famnen. Ja, folk brukar titta roligt på mig när mina hundpromenader brukar innebära att jag bär runt på Sir Pipas den Missnöjde. Idag beslutade han sig dock för att han var nöjd med att bara bäras en bit av vägen. Alltså den hunden tror verkligen att han är den största och starkaste av alla trots att han är mindre än vad en vanlig huskatt är. Chihuahua-generna är starkast i hans blod, helt klart.
En annan fördel är ju helt klart att jag fotar en massa för naturen är så vacker. Det blir såklart mer foto nu när naturen har sin vackraste skrud på sig men även vintern bjuder på många foto tillfällen. Så jag får vänta på hundarna medan de utforskar alla dofter och de får vänta på mig medan jag fotograferar, rättvist ska det vara. haha
En sak är iaf helt klart enbart deras förtjänst och det är den att jag kommer ut och får se gryningen många morgnar. Jag hade inte gått ut förrän jag var tvungen att gå till tåget om det inte vore för dem. Även om det kan stressa mig många morgnar att jag måste hinna ut med dem, göra mig iordning för jobbet, se till att grabbarna kommer upp och äter frukost osv så är det skönt att inte bara stiga upp och sen fara iväg utan få en lugn morgon med en kaffe innan det är dags att fara iväg. Att vara hundägare är bra på många plan.
Nu har det gått 1,5 timme sen vi gick ut, latten är avnjuten och det där dags att väcka liv i dagen.
Senaste kommentarer