Triss?

Ibland kan man undra. Det där med ”plötsligt händer det” är ju Triss slogan. Men kanske skulle det vara mig. I fredags var vi hos moster (inget ovanligt i sig) och jag berättar för henne att Kärleken tycker att jag ska börja plugga. Den har man ju hört förr, från alla möjliga människor. Så jag frågar henne vad jag ska plugga till. Jag är snart 30 och har ingen susning om vad jag vill bli när jag blir stor. Moster är över 40 och delar mitt dilemma. Som tur är har jag en ganska klok och inkännande morbror. Han känner mig ganska väl vid det här laget. Och han satte en ide i huvudet på mig. Iden växte till en beslutsamhet jag inte haft på många år om någonting!

Hör och häpna gott folk, men jag ska börja plugga! Efter åtta år så söker jag mig, frivilligt, tillbaka till pluggandet! Jag har ringt, mailat och svurit. Men jag har kommit så pass långt att jag pratat med studie-yrkesvägledaren, fått tag på mina betyg från Vipan och dessutom vidarebefordrat de till studie.yrkesvägledaren. Så fort hon har kollat igenom det så ser vi vilka ämnen det är jag behöver läsa innan jag kan påbörja min egentliga utbildning. Vad det är jag ska plugga till får ni reda på sen, när jag kommit in på just den utbildningen!

Konstigt nog är jag mer taggad på detta än jag ens hade kunnat ana. Jag vill börja nu, helst igår. Detta är verkligen inte likt mig. Men, någongång kan jag ju förvåna mig själv. Så nu tar jag vid rodret och börjar styra mitt liv i en helt annan riktning! Betygen från Vipan var faktiskt inte riktigt lika illa som jag trodde att dom skulle vara. Med tanke på att jag knappt va där de sista två terminerna jag gick innan jag hoppade av. Jag hade inga toppenbetyg i ämnena jag fick betyg i men kanske tillräckligt ändå.

Så nu blir det att plugga på 100% och jobba mina 6h/veckan. Jag har mina tre brukare och dom kommer jag ha kvar även om jag pluggar. Och förhoppningsvis sedan när jag är färdigutbildad också. Men jag kommer nog inte ta mig an fler.

Där blev ni allt förvånade va?! Ja jag vet, många av er har hela tiden sagt att jag skulle plugga vidare, inte hata det, och faktiskt klara av det. Men, nu känner JAG att jag är redo för det. Njut av kaffet, ta hand om varandra och önska mig lycka till!

2 kommentarer

  1. WooHoo! Jag är så stolt över dig! Jag är förväntansfull och en smula avundsjuk så jag står vid din sida och är aldrig längre bort än att du nåt mig.
    Puss

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *