Förr kunde jag inte gå hemifrån utan ha smink på mig i.a.f mascara och puder. På minisemestern har jag gått utan smink i fyra dagar. Jag har inte funderat på om jag är sminkad eller osminkad, det har varit oväsentligt. Jag har känt mig precis lika snygg (ja jag brukar känna mig snygg) som när jag är sminkad. Jag undrar vad det är som har förändrats. Är det för jag har blivit äldre? Är det för att jag har blivit mer tillfreds med mitt utseende? Är det för att jag inte längre tänker lika ytligt? Eller är det kanske en kombo av allt? Ja jag vet inte men skönt har det varit.
Så här ser en semester-Emma ut, osminkad och tydligen även rufsig i håret. Underbart! Jag älskar att ha långt längre hår och bara kunna kasta upp det i en knut. Ostylat kort hår är inget snyggt och faktiskt inget avslappnande heller för plötsligt märker man av håret då. Eller ja så har jag känt alla de åren då jag var korthårig.
Hur känner ni? Har ni förändrats i er ytlighet?
Jag vill bara påpeka att jag älskar det ytliga, är fullt sminkad idag, men ibland är det skönt att pausa från det. Det är inte OK när jag känner mig hindrad att göra saker pga. att jag är osminkad. Smink är skoj!
Jag gick alltid sminkad förut men när jag började till sjöss så insåg jag att jag inte orkade riktigt. Visst första praktiken på båt fick jag panikköpa en mascara och lite annat när jag insåg att jag saknade det (hade inte packat med smink då jag inte trodde det skulle användas). Men nu är jag oftare utan än med och trivs bra med det. Älskar dock fortfarande at sminka mig rejält till fest eller bara ibland när jag ska iväg för det är kul med smink!
Ja, visst är det skoj med smink! Fast när jag kände att sminket började styra/begränsa mig så fick jag ett litet wakeupcall. 🙂
Naturligt vacker!! 🙂
Naw tack! 🙂 Jag vet en som är söt som socker!
Kram