Födelsedag

När (och varför) kom förändringen att jag ska fixa allt till min egna födelsedag? När jag var mindre så var det alltid jag som blev uppvaktad, höll i sig ganska länge faktiskt. Men nu är det ju bara jag, jag, jag, jag som fixar till min födelsedag. Jag städar, jag handlar, jag bakar, jag förbereder mat, jag kokar kaffe, jag fixar fram dricka, jag dukar, jag står i köket när alla mina gäster kommer, jag springer runt som en idiot och passar upp på alla men inte sjutton sitter jag ner och blir uppvaktad. Vad hände med att min födelsedag är min dag och att det är jag som ska skämmas bort? Nu menar jag inte med paket (fast det är vansinnigt roligt att få paket *s*) utan skämmas bort genom att få ett avbrott i denna eviga vardagssnurra. Varför bjuds jag inte ut/hem till ngn för att firas?

Jag har en syster som gör underbara tårtor och jag vet att om jag hade bett henne så hade hon haft med sig en tårta i söndags så som hon så många ggr förr har haft med sig. Men då är det EN av alla mina tusen släktingar som firar mig. Fast jag ska inte gnälla på min älskade ( ) för då skämmer bort mig på alla årets dagar! 🙂 Det har dom alltid gjort, gör nu och förhoppningsvis fortsätter dom med det. <3 Igår tog dom barnen så jag fick fyra timmars egentid – ljuvigt!
Jag tycker inte om tvångsstädandet jag-måste-städa-för-vi-ska-ha-gäster-städandet. Jag tycker om att städa men det är inget kul när man måste städa för att andra lyfter på ett ögonbryn för att jag inte har putsat spegeln eller gud förbjude glömt dammtorka fönsterkarmarna. Jag önskar jag vore stark nog att rycka på axlarna men jag är ju mer den typen av människa som smäller av en kommentar som tar mitt i prick dvs sårar eller i.a.f. lämnar en unken känsla efter sig. Inget bra.

Nä nu ska jag försöka rätta upp den här dagen (läs lämna över ansvaret på sambon) och börja fira min födelsedag.