I onsdags förra veckan höll jag och min kollega Marie föreläsning för jobbets räkning. Eller föreläsning var det kanske inte utan mer en informationskväll. Jag älskar hålla föreläsning, informationstillfälle, utbildningar osv. Jag gjorde det väldigt mycket när jag jobbade på SKV och det är verkligen en av de sakerna jag saknar.
Självklart var det inget som kändes rätt i onsdags. Jag är i ett fibroskov just nu och det märktes såklart extra mycket i onsdags. Alla kläder kändes konstant på kroppen, håret blev inte bra och händerna slant när jag skulle sminka mig. Men jag var både påklädd och sminkad när jag kom till jobbet så det var ju iaf bra. Haha
Eftersom jag är sjukskriven på 50% just nu så var det ett rejält pussel att få rätt på mina arbetstimmar men ändå kunde jobba när kontoret var öppet. Jag är banne mig rätt stolt över hur jag lyckades för jag jobbade minsann 6 min mindre än jag skulle. Så heja mig.
Men det innebar att jag hade rätt mycket fritid i Eslöv i onsdags. Det var mysigt, jag strosade i affärer i lugn och ro och jag handlade en gammal lunch-klassiker till middag. Pastavagnar finns överallt och utbudet är ofta snarlikt men ingen pastavagn slår den i Eslöv. Alltså deras skinka- & ädelostsås är så god! Har försökt göra den hemma men nope den blir inte likadan. Dessutom får man rå lök, riven ost och jalapeños som topping. Nomnomnom
När Marie också hade slutat så satte vi oss i en av parkerna i Eslöv. Det var en varm och solig kväll. Parken var så vacker med alla blommor som sträckte på sig i solskenet. Marie och jag har aldrig problem att hitta något att prata om så tiden rann iväg. Så ett tu tre så var det dags att gå för att möta upp chefen som också skulle vara med på mötet. Men vi valde att gå en omväg genom parken.
Mötet gick bra, det var uppskattat att vi kom. Tack och lov hade chefen kört in och eftersom vi alla tre bor i samma by så hade Marie & jag lyxen att få åka bil hem och slippa tågen.
Väl hemma sjönk jag ner i soffan och suckade nöjt. Jag var trött men inte så trött som jag hade varit orolig för att jag skulle vara. Men när man gör något man tycker om så får man ju energi och glädje av det. Eller man och man, jag får det iaf.
Jag kanske skulle skola om mig till informatör. Fast jag vet inte om det ens är lönt att fundera på att skola om sig när man är närmre 50år, det tar ju ändå en tid innan man är i arbete liksom.
Tänk att var nästan 50 år och fortfarande inte veta vad man vill bli när man blir stor. Haha
Jag är snart 60 och vet inte heller vad jag ska bli då jag blir stor hihi. Härligt ändå att få göra det man tycker om.
Hahaha va skönt då är jag iaf inte ensam.
Ja det är kul när man får tillfälle att göra sånt man tycker om.
Fint att ha en som man kan prata med om allt o ingenting. Önskar att jag hade en sån. Håller med man mår verkligen bra av att göra nåt man tycker om. Gäller att hitta ett jobb man verkligen gillar för att må bra. Så funkade det för mig i alla fall.
Marie och jag kände varandra långt innan vi ens blev kollegor och det underlättar såklart.
Ja ett jobb som man gillar gör ju verkligen skillnad, tyvärr har jag inte riktigt det längre för jobbet har förändrats för mkt.
Jo du… nu kommer fibro-skoven allt oftare igen vart efter kylan drar in. Ett jäkla skit är vad det är!
Klart du kan skola om dej, om du vill och har orken. En journalistkollega började läsa till läkare strax innan 50. Och jobbar nu som distriktsläkare. Why not lixom?
Ja dessa förbenad envisa skov. Jag har varit sjukskriven på 50% sen i slutet av augusti för det här är ett envist skov. Inget hjälper och jag börjar oroa mig för att detta är mitt nya ”normaltillstånd”.
Häftigt att människor vågar! Vi får se vad framtiden bjuder på!
Så skönt att mötet/föreläsningen gick bra, trots att du har ett skov nu. Det är ju inte så lätt att prestera bra inför folk när man inte mår bra. Men samtidigt är det ju som du säger, att man får energi och glädje när man gör något man tycker om:)
Hemskt att säga men jag är så van vid att ha ont så jag har lärt mig att maskera det. Men det som är värre är att jag tappar ord, vänder på orden i en mening, inte kan koppla tankar till ord och denna enorma fatigue. Fast det är ju därför som jag är sjukskriven, för att dra ner tempot och kunna rå om mig själv osv och det är ”bara” ett fibroskov. Hade varit värre om det hade varit MSn som hade blivit värre för det blir ju permanenta skador då.
Allt glädjefullt hjälper, inte för att värken eller för att jag hittar orden bättre då eller att fatiguen blir mindre men allt blir lättare att stå ut med.
Klart att du kan skola om dig! Jag har precis gjort det ju och jag är ju som bekant flera år äldre än dig! Kramiz syrran!
Hahaha det tänkte jag inte ens på när jag skrev det!
Fast egentligen syrran så har du ju inte skolat om dig, du har bara byggt på den inriktning du valde som tonåring. 😁 Även om du inte jobbat med det sedan dess.
Kram
Ps ja du är SÅ mkt äldre än mig du är ju tom en mormor liksom. 🤪
Klart att du kan skola om dig! Och jag håller med, man får energi av att göra sådant man tycker om.
Det är ju bara det där med frågan om vad jag ska skola om mig till.
Vad fint det verkar vara i Eslöv, med blommorna och vattenfontänen. Jag har aldrig varit i Eslöv, ända stället jag har varit i Skåne är Ängelholm. Den pastarätten med skinka och ädelost sås med jalapèno låter otroligt gott. Det vattnas i munnen 🙂
Alltså Eslöv har ju varit utnämnd till Sveriges tråkigaste stad minst två gånger haha men det finns fint här också. Fast för det mesta så handlar nyheterna från Eslöv om skjutningar och kriminalitet så det är kul att kunna visa något fint.
Ja du den pastarätten är galet god.
Vad jobbar du med?
Jag kan tänka mig att det är ett pussel att hålla kolla på hur mycket du ska arbeta om man är sjukskriven 50% som du är. Då man får inte varken jobba för mycket men inte heller för lite eller har jag fel. Vädret är väldigt varmt och det har nog aldrig varit såhär varmt i september förut.
Jag jobbar på Statens Servicecenter så jag guidar människor i deras ärende för fyra olika myndigheter.
Mindre får jag lov att arbete, om jag har flextimmar sedan tidigare. Men nej jag får inte jobba mer än en full dag. Det var ett pussel men jag löste det.
Ja det känns som att september har varit bättre, vädermässigt, än iaf förra året.
Skönt att föreläsningen gick bra. Låter inte kul med ”fibroskov”. Men du vet ju hur du ska hantera det.
Gott med lunch ute. Det är bra att du njöt av din lunch.
Trevligt att sitta ute med en kollega. Få lite frisk luft. Skönt att ni fick skjuts hem.
Ta hand om dig & var rädd om dig❣️🤗
Fibroskov är aldrig kul och tyvärr verkar det bli värre för varje år. Det blir svårare att komma ur skoven iaf. Jag vet hur jag ska hantera det, svårare att få vården att förstå det dock. Måste nog byta min allmänläkare för han fattar ungefär noll av fibro.
Det gäller att ta tillfällena för att njuta utomhus när dom kommer, snart kommer höstrusket med regn och blåst och då vill jag då inte vara ute.