Julafton

Så blev det alltså en jul även detta året

En julafton som var betydligt behagligare och trevligare än förra årets julafton.
Vi hade ändrat våra traditioner lite eller rättare sagt jag och Kärleken skapade vår egen tradition.

Mina föräldrar har haft traditionen att vi samlas till 12 och äter julbord för att sedan ha fika till Kalle och därefter låta julen ha sin gång.
Det är en himla trevlig tradition för julafton blir en lång dag och det gillar jag.
Men ingen, ingen sitter ner till Kalle eller ens orkar fika till Kalle.
Därför bjöd vi in till två så att alla skulle vara i soffan till det magiska klockslaget tre.
Mor hade fått den fina lotten att baka kakor. Ingen jul utan mors stora pepparkaksgrisar.
Svågern min säger ingen jul utan mandelmusslor så det föll på hans lott.
Själv hade jag utmanat syrran på att göra en jultårta och det lyckades hon kanon med!
Jösses vilken god tårta eller iaf den därnia kleten ovanpå. Mums mums

Efter Kalle så knackade det på dörren – Jultomten!

Så när det var dags att duka fram julbordet var barnen avslappnade nog för att faktiskt känna hungern.
Ett mycket klokt förslag av Kärleken att äta efter julklappsutdelningen
Jag älskar vårt julbord, det mesta är hemmagjort och det ger mig en skön känsla om att julen är älskad

Världens bästa far!
Jag har nog varit riktigt snäll i år för jag fick det objektivet som jag gick och hoppades lite i hemlighet på.
Nikkor 50mm 1:1.4 G
Far var det första som fotograferades.
Lite övning behövs allt för att få rätt på bilderna men det är bara kul.
Jag har dessutom beslutat mig för att stänga av autofokus så det är extra jobb

Efter en trevlig julafton med alldeles för mycket mat, för mycket gottis men alldeles härligt med skratt (särskilt när Vincent avslöjade att moster Anna var tomten) var vi alla trötta.

Mammas lille Skrutt blev alldeles jätteglad när han kom på att han blev en tomte om han satte den röda servetten på huvudet.
Älskade Skrutt!

Jag hoppas att ni också har haft en fin jul!