Så var semestern slut, söndagsrutinerna ska åter införas.
Jag har varit hemma i fem veckor vilket är få förunnat så jag borde inte klaga men jag gör det ändå. Jag är inte redo ännu, jag vill ha mer av lata dagar och sena frukostar!
Så jag ska byta jobb har jag bestämt.
Jag ska bli pensionär! Jag tycker att pensionär låter som ett bra yrke. Man styr sina dagar själv, man går bara på de möten man själv vill, man behöver inte göra någon verksamhetsplanering eller semesterplanering (bara det gör ju att det är ett lysande jobb) och man har inga störiga kollegor eller dåliga chefer. Så pensionär är det jag kommer jobba för att bli nu!
Jag träffar många blivande pensionärer i mitt jobb och det är en sak jag inte förstår, varför tycker så många att det är svårt att bli pensionär? Alltså nu tänker jag inte på den ekonomiska biten för inkomsten blir ju lägre så det förstår jag att det kan påverka mycket. Men det jag inte kan förstå är de som tycker det är svårt att släppa jobbet. Jag älskar inte mitt jobb men det är kul, för det mesta. Men även om jag hade älskat mitt jobb så älskar jag min fritid mer. Att få betalt för att slippa jobba och vara fri att göra vad än jag vill, ja det är banne mig mitt drömjobb!
Nu pratar jag inte om sjukersättning (det man förr kallade förtidspension) utan om den vanliga ålderspensionen från PM och tjänstepension. Att beviljas sjukersättning är inte pension! Sjukersättning är en ersättning för att du är så sjuk att du inte kan jobba längre, inte alls samma sak! Jag har alltså ingen dröm om att inte kunna jobba.
Jag vill ha tid att gå i skogen en krispig dag i september. Jag vill ha tid att fotografera och att redigera. Jag vill ha tiden till sånt som gör att själen jublar! Jag vill bli pensionär, bara 24 år kvar. Men jag ger inte upp, jag jobbar på att nå dit! Haha
Haha, jag ser inte heller problemet med att gå i pension. Jag har också ett jätteroligt jobb men precis som du så uppskattar jag semestern ännu mer. Men två veckor kvar på semestern och 19 år kvar till pension. Bara att njuta av det som är nu och bita ihop för resten 🙂
Jag förstår inte alls dem som lever för sitt jobb, tror aldrig jag kommer kunna förstå det faktiskt
Kroppen är sliten av många år i vården och av sjukdom. Jag har ändå massor av serviceanda kvar. Jag mår bra när jag kan hjälpa andra. Numera att hjälpa utan muskelkraft.
Jag ser också fram emot ålderspensionen, slippa söka-jobb-stress, slippa tjafs med FK och AF. Att bara vara och enbart ha läkarbesöken att hålla tiden till.
13 år till innan det sker…
13 år, det är ju en fis i rymden ?
Jag tror att de flesta gillar att vara pensionär de första 6-12 månaderna, sen känns det att “inte vara behövd”. Min mor gick i pension när hon var 80. Jag tänker verkligen inte ta efter för jag skulle gärna ha mer ledighet ihop med min man som redan är pensionär…(han gick vid 70 års ålder, det är 21 år mellan oss)….mitt jobbar pockar på min uppmärksamhet typ 24 timmar om dygnet
Fast det tror jag beror på hur man lägger upp sitt liv som pensionär och huruvida man lever ensam eller i en relation.
Jag tror man tycker det låter skönt, men att jobba och få rutiner då mår i alla fall jag mycket bättre, men man tror det är skönare än det är. MIn mamma sa som Diana sa att i början är det sskjönt men inte sedan,. Det blir långsamt och ensamt
Lyssnar jag på mina föräldrar så är det fortfarande skönt efter 10 år som pensionärer. Ja far jobbar timmar på veteranresurs men det är för att han blir rastlös över att inte ha något att syssla med. Mor fyller sina dagar med boule, träning, stickcafé, vandringar, bakning, läsning och kolonilott. Tror det beror på om man lever ensam eller ej, samt om man har någon hobby.