Husvagnen är hemma och vår lilla tomt lyckas nu rymma allt vårt “bröte”. Vi passade på att åka ut till svärfar för lite lantluft och fyrbentmys. Sid fick springa runt lös, som han brukar göra där, men idag fick han någon hybris och tyckte att han var modigast i stan och sprang raka vägen in till Diarco (Emmas stora häst som väl är fullblod/kallblod/uppstoppad/vadnumansäger) och Diarco gillar inte alls små fyrbenta pälssaker som har hybris och hoppar runt som studsbollar. Så nej nu får han inte springa där mer förrän han har lärt sig lyssna lite bättre. Fy vilken puls jag fick! Allting gick bra och Sidisen kom ut oskadd och fullständigt överlycklig.
Det är något alldeles speciellt med att andas lantluft på våren, jag vet inte om det är för att det är kopplat till minnena från barndomen eller om det är så att lantluften är lite bättre när det är vår.
Hemma igen var vi alla trötta och det blev en frivillig sänggång för barnen och nu tror jag minsann att jag och Kärleken ger upp också. Lantluft och vårluft tar på krafterna
Ha, ha. Det där med olydig hund hos hästarna känner jag igen. Men jag orkar inte ens bli orolig…
Din Prick har kanske lite mer att stå emot än min lilla råtta? Tur att det gick bra iaf!