När det bara känns svårt att tycka om sig själv så spelar det ingen roll vad jag tar på mig.
Jag är för att kroppar får se ut hur som helst. Jag är för att alla är vackra precis som de är. Men ibland har jag svårt att ta in att det gäller mig också. Ibland känns allt bara svårt. Som idag när jag skulle göra mig ordning för att åka på bloggevent med Frida. Det var varmt, äckligt varmt, så det var hopplöst att sminka sig. För mig är det oftast så att om jag börjar misslyckas på ett område så dalar det på fler område. Idag testade jag nog tre olika outfits bara för att konstatera att jag är ful, jag är tjock och allmänt misslyckad.
Långt om länge ryckte jag upp mig, för ja det är ett ryck som behövs, och valde min svarta klänning. En klänning som jag trivs i och som funkar i alla lägen. Ännu bättre blev det när jag träffade Frida och nu när vi är framme i Simrishamn så är jag mig själv igen. Men när det bara känns svårt är det jobbigt att älska sig själv.
Jag har kommit på att jag ska bära det som känns bra UTAN att ha tittat i spegeln. Det är skitjobbigt att inte millimetergranska sig och konstatera att det “rinner” över både här och där. Men om jag låter bli att spegelgranska så mår jag mkt bättre. Jag har toklång väg kvar men siktet är inställt.
Att jag vågar ta ut siktet på målet är du ❤️
Men åhhh ? Bladar dig! ?
Alla har sådana dagar
Ja det är väl så men jag blir allt lite sur för att jag inte är mer tillåtande mot mig själv.
Heja dig alla kroppar är vackra men vet precis hur det känns att stå där och svettas, härligt att det kändes bättre när du kom fram. Kram
? Kram