Nu står julen inför dörren och många stressar för fullt. Det bakas pepparkakshus, det läggs in sill, det bakas lussebullar och kokas skinka. Jag är likadan men i år har jag förändrat mig något. Jag har inte gjort egen pepparkaksdeg i år, det brukar jag alltid vilja. Fast när barnen inte är intresserade av att baka pepparkakor så vet jag faktiskt inte riktigt varför jag ska göra det. Jag brukar alltid baka eklöv som är min barndoms julkaka men inte i år, jag får ju ändå julkakorna hos mor. Jag har gjort risgrynsgröt i omgångar, jag har kokat julskinka och jag ska lägga in sill. Det gäller att lägga fokus på det sakerna som är viktigast. Varför ska jag stå och göra 17 olika sillar när det i princip bara är jag som äter sill (Kärleken äter sill men bara vissa sorter) och varför ska jag slösa min energi på något som ingen uppskattar? Nej i år är det annorlunda, i år göra jag bara det som jag vill göra. Det blir lite julgodis men ingen knäck och ingen ischoklad för det är ingen i familjen som gillar det. Precis som med julgranen, den blir klädd som jag vill för det är ändå bara jag som bryr mig om hur den ser ut. Pojkarna älskar julgranen men de är inte intresserade av att klä den, nä pojkarna bryr sig mer om att få julfint på sina rum och att det får doften av jul som för dem är hyacinter. Jag är stolt över mig själv som lättar på kraven och lyssnar på familjen. Det är det här som är viktigt, att lyssna och att vara tillsammans inte att ha sju sorters kakor att bjuda på om någon skulle få för sig att trilla in på besök under julen. Jag som älskar julen njuter mer än någonsin för jag stressar inte! Tänk att det skulle krävas så många år för att jag skulle förstå, innerst inne i magen förstå att julen den blir som allra bäst när jag lyssnar på mig själv och på de som står mig närmst. 
Igår var det tydligen många som var på de stora köpcentrumen runt om i Skåne och jagade julklappar, jag läste mina vänners uppdateringar på FB. Det var många suckar och trötta inlägg om hur mycket folk som var ute och shoppade. På ett sätt kan jag sakna att jag inte var där för det är en mysig stämning på köpcentrums när julen nalkas men samtidigt så är jag så innerligt nöjd med att julklapparna har varit färdiga sedan oktober. Det är inte för att jag är en mästare på att planera utan för att jag bara handlar till mina pojkar, alla tre. Vi byter inte julklappar med vänner, vi byter inte julklappar med storfamiljerna. Vi kommer iofs nästa år ha ett litet gryn att köpa till men det gör vi med glädje. Barnen i familjen får, familjen som vi träffar under jul. I den Nihlénska familjen så går vi ut och äter julbord istället. Mina föräldrar är pensionärer och har allt det behöver och önskar sig. Min systeryster och hennes man är båda sjukskrivna men de har också allt vad de vill ha och behöver, som kan köpas för pengar. Min andra systeryster och hennes man har tre barn och snart ett barnbarn att skämma bort. Det finns så mycket viktigare saker att lägga pengar på än klappar till oss vuxna. För min del hade jag iofs önskat att alla som läser detta inlägget och alla som känner mig hade köpt en julklapp till mig nämligen Ingenting eller nötkräm.
Jag hoppas så innerligt att ni alla får en chans att känna av vad julen innebär, precis som Lou Lou Who säger I’m glad he took our presents. You can’t hurt Christmas, Mr. Mayor, beacuse it isn’t about the… the gifts or the contest or the fancy lights. That’s what Cindy’s been trying to tell everyone… and me. I don’t need anything more for Christmas than this right here: my family. Att ni får en chans att vara nära de som är familj för er, familj är de som bor en närmst i hjärtat och som finns där för en även när man är sur.
Så gör er själva en tjänst, stanna upp och lyssna på vad ni vill ha till jul.
Senaste kommentarer