Idag miste en familj sin fina 1,5 åriga son. Så fruktansvärt och hemskt, overkligt. Kan inte ens tänka mig in i situationen att mista ett barn. Vad som känns värre för mig är att det är ett barn jag har träffat och hört så mkt om. 🙁 Jag ryser och vet inte vad jag känner. Tomhet, ledsen och helt oförståeligt. Stackars, stackars fina familjen. Sådant här får inte hända! Måtte ryktet vara fel och att Ina har båda sina pojkar hemma ikväll!
All kärlek till den drabbade familjen!
Nej tyvärr så stämde ryktet och Ina har mist sin fina, go’a och glada Wille. 🙁
Skickar all min kärlek till fina familjerna Håkansson/Johannesson. Ni finns i mina tankar och mina böner. <3
Tankar, böner, kramar – jag sänder ALLT jag har!
Att förlora ett älskat barn är bland det värsta som kan hända. Mina delvis läkta sår blir vidöppna igen. Jag vill gå ner till havet och skrika…igen. Smärtan är oerhörd och jag önskar att jag på något vis hade kunnat gömma Ina från det onda.
När du orkar läsa, Ina – jag finns här när vardagen tar över. När det känns jobbigt att för 5334 gången prata om det som hänt med andra så finns jag.
Må Gud ge dig den styrka du behöver. *kram*
Men gud vad hemskt!!!!!