Så man svettas vid julbordet

Nu för tiden har jag för mig att min kära mor kör senapen i matmixern/beredaren men förr har jag bestämt för mig att far (ännu tidigare var det farmor) satt med skålen och en kanonkula och malde senapsfröna. Det kan vara så att mitt minne spelar mig ett spratt för att jag tycker att det hade varit mysigt om det hade varit så att min far faktiskt satt i köket och malde senapsfrö så som man gjorde förr på hedenhöstiden när far var en liten pågadrull.

Bibbi Isa är min mor, det var så hon presentera sig när hon var liten. Bibbi för att hon heter Birgitta och Isa för att efternamnet var så långt och svårt, antar jag.

Senapen är galet god och ibland får mor den så stark att svettpärlor bildas i pannan. Den är så god att ha på det doppade julbrödet, under skinkan med mors hemmagjorda sillsallad ovan på. *slickar mig om munnen* Senapen är precis lika god på juldagen i senapssåsen till lutfisken. Åh gud vad jag längtar efter mors julmat! Det finns ingen som gör så god julmat som min mor! Förutom farmors köttbullar och svärmors sill. 🙂

Jag har modifierat eller nja kanske specificerat receptet lite grann för i mors anteckningar till mig så stod det inget om att man skulle röra ihop allt. 🙂

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.