Scenskräck

Igår var det dags för första lucia firande för Vincent och för oss som föräldrar. Vincent blev rädd för tärnorna när vi var på julfesten så någon stjärngosse blev det inte av honom men en tomtevicce. Jag var tveksam till hur det skulle gå men barnen var så duktiga och sjöng så mycket och precis så som barn ska sjunga. Det var härligt! Det var en röst som hördes över all sång, den stämman var dock inte lika fin men jag kommer alltid minnas den.
Miiiin maaaammmmmaaaa – vrålade Vincent

Eftersom min lille fis gick näst först in så tror jag att han blev skrämd av att så många människor ojade och iahde och stirrade men inte såg han någon trygghet. Vi stod ju längst bort från där de kom in dvs närmast där han stod sen. Lille pluddisen min. <3

Min lille tomtevicce hade ursöta knästrumpor. Jag önskar nästan att dom fanns i min storlek. Min lille pepparkakssmula hade också knästrumpor, bruna givetvis, men har är inte lika lätt att fånga på bild. *s*

Efter en tidig morgon på förskolan så är det lätt att man blir lite knas.

På eftermiddagen fick vi besök av sötisen Tobias med sin mamma. Då hade minsann inte någon av pojkarna mina scenskräck för då visade dom upp hela sitt register.

En bra dag blev det allt!

1 kommentar

  1. SÅ fin han är! Sådana strumpor tittade jag på i Fjälkinge (heter det va?), men de fanns inte ens i Majas storlek… Dem kändes sköna! Isak har aldrig gillat Luciatåg, iår var nog det år han såg “bekvämast” ut. Tror han var med en gång under “dagis”-tiden..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.