Klockan är två på natten och jag sitter i soffan och är klarvaken. Med tre personer och en pälsklint i en 160 säng så blir det sömnlöst och trångbott. För att inte väcka de andra med mitt snurrande så gick jag ner till soffan, ner till min julgran. Så här sitter jag nu och tittar på någon gammal 80-talsfilm med Tompa. Jag är riktigt tacksam för att jag inte ska upp och jobba imorgon, Arbetsförmedlingen ska jag nog klara av trots trötthet.
Mina tankar spretar åt alla håll och kanter, jag har så mycket vilja inom mig och jag vill starta nu, helst igår. Jag går med full fart rakt fram och kan inte styra när det kommer en kurva, så har jag levt mitt liv i snart 39 år. Full fart och krascher, jag vill inte leva så längre. Därför kämpar jag med alla idéer som poppar upp i huvudet på mig, jag är ju en idéspruta. Ett steg i taget, ett pinnhål i stegen åt gången, ett mål i taget. De tre viktigaste sakerna i januari, Arbetsförmedlingen, körlektionen och första mötet med min personliga coach. Allt annat som är inplanerat är bara bouns och glada miner. Jag tänker mycket på min fd. chef, hon bromsade mig i så otroligt mycket och det gjorde mig så ledsen men jag vet (hon sa ju det till mig) att hon gjorde det för mitt egna bästa, för att jag inte skulle stressa och slita ut mig. Nu har jag inte henne kvar till att vaka över mig, bestämma över vad jag får göra och inte göra. Det är dags att växa upp nu och ta ansvar för mig själv. Är det det här man kallar 40-årskris? Isf älskar jag att ha en ålderskris! Det enda jobbiga är att sprudla av energi när huset är tyst och stilla dvs när alla andra sover. Trodde väl aldrig att jag skulle längta efter att ett lov skulle ta slut fast å andra sidan så vet jag att jag skrev, i slutet av min föräldraledighet, att jag saknade mitt ekorrhjul där livet bestod av rutiner. Rutiner som jag själv väljer och skapar är bra rutiner, det är rutiner som gör mig gott. Min allra första rutin som jag ska spika in detta året är att jag ska gå upp med Kärleken när han ska till jobb och sedan ska jag ta en stund för mig själv, det blir inte 5 Am men det blir den livsstilen iaf. Tack Dorotea!
Jag undrar om det är friheten inom mig som gör att jag inte kan sova?
Senaste kommentarer