Trötter

Idag är jag trött som en gammal kolgruvearbetande 93-åring. Jag kunde bara inte somna igår, jag var inte trött då.

Nu är väskan packad, frukosten uppäten och klockan är bara åtta. Åtta, varför i hela friden sov jag inte längre? Vi börjar ju inte förrän om en timme. Nåja nu slipper jag stressa i.a.f.

Här på hotellet har de små croissant med choklad i. Dom är helt underbara! Jag är egentligen inte så förtjust i croissant för det är ungefär som weinerbröd är inte gott men dessa som croissant är goda. Frågan är om dom är goda eller om dom är goda för att de väcker goda minnen. Så fort jag ser de så tänker jag på Pär a.k.a. sambon. Pär är en f.d. kollega som jag delade kontorsrum med när jag började med internationell beskattning. Pär var en av de bästa kollegor jag någonsin har haft. Rolig, speciell, genuint snäll och omtänksam. Utöver det så var han väldigt duktig på sitt jobb vilket var kanon för en liten Emma som egentligen inte visste vad hon hade gett sig in i.
Varför jag tänker på Pär när jag ser chokladfylld croissant? Jo, för precis där Pär bodde fanns ett litet franskt bageri som gjorde de här små läckerbitarna så nästan varje morgon runt nio kom denna tvåmetersman in glidande med en påse med minst fyra croissant i. Den mannens ämnesomsättning vill jag ha för han hade inte ett gram fett på sin kropp trots alla kakor.
Pär, jag saknar honom.