Vad händer i mitt liv?

Det känns som att det var en evighet sen jag bloggade, ni vet så där bloggade på riktigt. Jag saknar den tiden då jag bloggade varje dag, ibland även flera inlägg per dag. När bloggandet kom naturligt för mig, när jag fick ur mig mitt skrivbehov. Jag hoppas att jag hittar tillbaka till det.

Mitt liv just nu är helt annorlunda än det var på den tiden då jag bloggade som mest. Jag förstår inte riktigt varför det har blivit så här för nu när barnen är större och jag är ensamstående så borde jag ju ha mer tid till bloggandet. Jag kommer skylla det på in höga ålder (fyller faktiskt 48 år på måndag) och på MSn. Nåt ska man ju ha ut av att vara gammal och sjuk. Haha

Men vad händer då i livet?

Jag och grabbarna har precis flyttat tillbaka till den lägenheten som vi bodde i efter att vi hade sålt huset. Det är en mindre lägenhet men jag tycker bättre om den. Balkongen är ljuvlig, lägenheten är bra och framförallt så är hyran billigare. MSn håller sig i schack verkar det som så hälsan är väl typ så bra den kan bli med denna kroppen.

Jag har börjat jobba i Hässleholm sedan årsskiftet, har bytt tillbaka till en tidigare chef, nygamla kollegor och nytt arbetssätt. Så ja eftersom allt har sammanfallit har det minst sagt varit en intensiv period. Det är så skönt att har bytt chef och kontorsområde. Jag vet inte vad det är med mig och Lund men f*n vad jag avskyr den staden! Lider med Vicce som är där varje dag. Fast ja han gillar ju det. Tänk att han snart har gått ut första året på gymnasiet! Helt sjukt hur snabbt tiden rusar förbi. Efter sommar börjar Affe i 9:an! Det är riktigt sjukt!

Livet rullar på, vakna – äta – jobba – sova typ. Fast det händer en hel del kul också! Jag är så tacksam för att NellisPellis drog med mig till Jonnas kör. Så många skratt vi delat, så många samtal och ja så många sånger vi sjungit! På lördag drar vi igång med afrikans dans och sång, en helg med dans och sång. Jag ler bara jag tänker på det. Visst en del av mig suckar för att det betyder att hela helgen är borta från hemmet. Ett hem som fortfarande inte är helt iordning efter flytten. Men jag vet redan att helgen kommer blir underbar!

Kören har hållit mig sysselsatt under våren och det är så skönt. Visst kan det vara motigt ibland att gå iväg eftersom jag mer eller mindre bara hinner hem för att äta, i bästa fall hinner jag äta. Men det ger mig så mycket att sjunga. Vi har haft påskgudtjänst på annandag påsk i Tjörnarps kyrka tillsammans med barnkören och Eden skola som dramtiserade påskens berättelse. På Valborg sjöng vi in våren i Norra Rörum, himla mysigt. Det är ju så hela min barndom har varit, till alla högtider sjöng kören och det dramatiserades olika saker i kyrkan. Det känns så hemma med kören även om det är en helt annan kör än jag sjungit i tidigare.

Jag hittar stunder

Jag försöker hitta stunder med glädje. Stunder som förvisso kostar energi, vilket jag inte har så mycket av, men som också ger en go’ känsla i själen.

En bukett syréner på köksbordet trots att lägenheten fortfarande är rörig. En stund med kameran i handen på en promenad. En god kopp kaffe i solen. Eller att bara träffa en älskad en stund.

Som idag när jag satte mig på tåget mot Kristianstad för att hjälpa syrran som köpt en begagnad soffa. Hon har värk och problematik, hennes man är hjärtsjuk och jag har mina problem men tillsammans fick vi hem soffan till dem och in på plats. Det gör gott i själen att veta att de nu sitter bekvämt i sin nya soffa. Jag hann med att ta lite foto medan jag väntade på tåget hem, bara en sån sak liksom. Det blev middag på Max för så blir det när Anders ”lagar” middag. haha Min fina nya väska var så klart med, den är så bra så att jag även får ner min laptop i den. Så nu sitter jag här på tåget och bloggar. Snart är jag hemma igen med ett leende på läpparna, en bukett i handen och en själ som är nöjd.

Kameran ska användas

Så bloggandet vill jag komma igång med igen men också fotograferandet. Jag har fått en liten smidig Sony av min andra syrra och den försöker jag bli vän med. Älskar att fotografera, kameran är smidig men är inte helt nöjd med objektivet så det ska jag försöka hitta ett nytt. Sen måste jag ha ett redigeringsprogram till fotona så jag kommer igång med det också. Det är så kul med foto! Men just nu är det mest min gamla iPhone som får jobba.

Så det är vad som händer i mitt liv, inte mycket men samtidigt mycket. Att bli ensamstående är verkligen inte en dödsdom, en stor omställning absolut och det kom med en risk om isolering för jag är så otroligt nöjd med mitt egna sällskap fast vi behöver alla människor runt omkring oss till och från. Så den lilla utflykten idag var kanske inte det jag var mest sugen på imorse men oj så bra det blev. Så jag lever livet och försöker att kämpa mig upp så att mer än bara näsan är över vattenytan. Att naturen är strålande vacker just nu, att solen skiner och det är värmt hjälper så klart otroligt mycket men mest av allt är det arbetet med att hitta mig själv igen och glädjen.

Vad än som pågår i ditt liv så hoppas jag innerligt att du hinner med att känna glädje och kärlek för den finns där även om det ibland inte känns som det. Som kloka Jenny alltid säger till mig, this to shall pass.

Var snäll mot dig själv, ta inte skit och framförallt begränsa inte dig själv! Lev och se vad som händer i ditt liv!