Vilken framtid går vi till mötes?

Vilken framtid går vi till mötes? Vad gör vi mot varandra? Vad gör vi mot vår värld?

Alla vackra armband i världen med alla vackra ord kan inte hjälpa denna värld. Men jag bär dem, varje dag. Jag bär dem för att påminna mig själv om vad jag ska fokusera på, vad jag vill ska sändas ut i universum. Precis som med mina tatueringar. En daglig påminnelse om att jag måste kämpa för det bättre, för en bättre framtid för mina barn.

Den 8 augusti i år inträffade overshoot day i år. Overshoot day är den dagen då årets samlade naturtillgångar är slut. Vi klarade alltså inte hushålla med resurserna mer än 8 månader, de kommande 4 månaderna lever vi på kredit från nästa år. Hade jorden kunnat så hade jorden anmält sig till Lyxfällan direkt! Tänk om det hade varit din hushållsekonomi. Du hade spenderat alla dina tillgångar även löner som du inte fått ännu redan innan semestern var slut. Snacka om att ha ont i magen och ångest! Ingen INGEN vill leva sitt liv så. Ingen hade klarat av att må så dåligt varje månad och vet att man är skuldbelagd långt förbi alla sina tillgångar och i år framöver. Så varför reagerar vi inte när det gäller jorden? Varför fortsätter vi att låtsas som att allting är toppen så länge vi sprider pengar (som vi inte ens har utan tar lån för at sprida) så att grannen tror att vi har ett fantastiskt liv. Vad håller vi på med?

För 30 år sedan inträffade overshoot day den 31 december, vi gick alltså plus minus 0. Inget sparades i ladorna men vi levde inte på skuld heller. Det kallas inte en trygg ekonomi, för att tala om det som hushållsekonomi, det kallas överleva. From pay check to pay check kallas det. Det är något som många ser ner på, det är inte ett liv som man vill leva för man vill ha mer ut av livet än så. Ändå så har vi alltså på 30 år gått från att inte klara av att leva from pay check to pay check utan istället leva på dyra krediter. Se gärna på vår konsumtion som SMS-lån för det är ungefär samma intelligens på det.
Vad är det då i samhället som har förändrats så drastiskt att vi inte ens klarar oss mer än 8 månader? Jag ser bara en sak – konsumtion! Jag är inte på något sätt fri från ansvar för jag har också konsumerat, mer än vad jag har behövt.

Vi måste tänka hållbarhet!

Ni som är gamla nog, jämför vad hade ni på era rum 1986 jämfört med vad barn/ungdomar/vuxna har idag i sina rum? Om jag tittar på vad jag hade i klädväg 1986 (då var jag 9 år gammal) så hade jag kanske 2-3 klänningar, 2-3 kjolar, 2-3 byxor, 2-3 t-shirts och lika många koftor. Kanske att jag hade någon mer klänning, jag minns inte jätteingående. Det jag däremot minns är att mina kläder var till största del ärvda och hemmastickade/sydda. Jag gillade mina kläder! Jag älskade när moster Ingegerd kom med flera stora kassar av kläder från min kusiner, det var så mycket kläder och det var fina kläder, det var nya kläder för mig. Och när Anna hade en tröja som jag älskade så brukade hon säga att jag skulle få den när den inte passade henne längre (nu är ju Anna 9 år äldre än mig så det tog väldigt lång tid för mig att växa i de därnia kläderna) och det var som en gåva som var bara till mig. Jag minns allt detta med glädje. Däremot minns jag med fasa den där gången när vi åkte till en affär i Staffanstorp och mor köpte nya byxor till mig och Gerda, skotskrutiga var de. Nya byxor som mor köpte till oss som finbyxor, byxor som bara skulle användas när vi var finklädda och borta, byxor som skulle hålla länge. Herregud vad jag avskydde de byxorna, de kliade något otroligt och de var inte alls så mjuka och sköna som kläderna jag var van vid. Nä tacka vet jag när jag fick en kjol efter kusin Eva, det var toppen. Eller de där gröna byxorna som mor sydde till mig och satte ett vitt rep i midjan så de blev precis likadana som Mirjams byxor. Barn behöver inte nya kläder, nya som i nyproducerade. Barn behöver få vara med och säga vad de vill ha på sig och hur det ska kännas. Visst sen behövs riktlinjer för annars hade t.ex. Alfred gått iväg i linne och shorts mitt i vintern och Vincent hade haft raggisar, tjocktröja och gärna mössa mitt i sommaren. Men lyssna på barnen, låt dem vara med och bestämma hur kläder ska kännas. Och barn växer så otroligt snabbt så varför köpa massa dyra nyproducerade kläder när det finns secondhand? På Tradera kan du fynda, på Erikshjälpen (och liknande ställe) kan du fynda och göra en dubbelgod gärning då det är snällt mot vår jord att handla secondhand och de skänker pengar till välgörande ändamål.

Och det här med att det är äckligt med secondhand – kom igen! Har du inte en tvättmaskin som tvättar rent? För om du inte har det så tja då är det ju du som går med äcklig kläder! Tvätta kläderna två gånger då innan du bär plaggen. Sen kan jag hålla med om att det kan vara svårt att hitta just det man vill ha på secondhand och i rätt storlek men då tycker jag att man ska ställa sig frågan om man verkligen behöver det där plagget! Hur många har inte alldeles för många kläder i sin garderob? Jag har det! Jag vet att båda mina systrar har det och jag vet flera av mina vänner och bekanta som också har det. Tänk som så, om du inte fick handla ett enda nytt plagg på ett helt år (givetvis tvätta men inte handla) skulle inte du klara dig med kläderna du har i garderoben eller kanske rent av i en låda på vinden? Jag vet att jag skulle göra det och jag har inte den största garderoben. Sen håller jag med om att det är kul med kläder, det är kul med nytt och vi måste faktiskt fortsätta shoppa för annars måste företag och verkstäder slå igen, folk blir arbetslösa och ekonomin dalar. Idiotiskt nog har vi byggt upp en värld där vi måste fortsätta göra det som fördärvar jorden för att inte rasa världsekonomin. Snacka om att bita sig själv i svansen!

Nästa gång du shoppar kan du väl iaf försöka tänka på två saker
1, behöver jag detta
2, är det hållbart (kommer det vara länge i min garderob)

Den där gamla klyschan “vi äger inte vår värld vi lånar bara den av våra barn” den stämmer inte längre. Det är snarare så att vi är inne på att låna den av våra barnbarnsbarn och newsflash de vill faktiskt ha tillbaka världen i samma skick som vi lånade den!

Mänsklig hållbarhet är också viktigt!

Men nu måste vi inte bara rädda världen utan vi måste rädda barnbarnsbarnen också! För så som vi idag uppfostrar barn i vårt samhälle så kommer det inte finnas några människor kvar även om vi lyckas rädda jorden. Det kommer bara vara ett enda sprängande och skjutande för att visa vem som är starkast/bäst. Barn idag blir uppfostrade till att tro att de inte behöver överkomma något som är svårt eller känns tufft och jobbigt för då kan man istället klaga på att någon inte fixat problemet åt en. Om ett barn får dåliga betyg i skolan så är det skolans fel, inte barnets och föräldrarnas fel. Om ett barn inte får sjunga solo i kören så är det fel på körledaren för att hen inte ser just det barnet, inte är det så att det handlar om att man sjunger i en kör och då kan inte alla sjunga solo. Om ett barn inte gillar maten som serveras så kommer det en uppsjö av andra rätter för att barnet ska äta, istället för att man kräver att barnet försöker äta och är tacksam för att barnet får testa olika rätter. (jag pratar inte om att man ska tvinga barn att äta sånt som barn klöks av men smaklökarna kan faktiskt arbetas upp!)

Sverige har varit i fred så länge att vi inte ens minns vad det är att leva med orättvisor, rädsla och fattigdom. Det är förstås underbart att det är så men det betyder ju inte att vi får glömma hur bra vi har det! Min far fick gå en mil, året om och i alla väder, för att komma till skolan. Det har aldrig jag behövt, jag är tacksam för det. Min farfar fick gå och lägga sig hungrig som barn för att det inte fanns mat. Det har aldrig jag behövt, jag är tacksam för det. Min mormor fick inte studera som hon drömde om för hon behövdes på gården och kvinnor studerade inte på den tiden. Det har jag aldrig behövt fundera över, jag är tacksam för det.
Ser ni hur det fungerar? Man vet om hur någon annan har haft det, man tar lärdomen av det genom att inse att jag har det bra och man känner tacksamhet för det livet man har. Visst jag har levt på snabbmakaroner för det var billigt men jag var tacksam för att jag inte behövde lägga mig hungrig men idag är jag tacksam för att jag inte behöver leva på snabbmakaroner längre. Ta lärdom av det som varit och känn tacksamheten.
Och denna eviga strävan efter att vara bäst, nu får det räcka! Alla kan inte vara bäst, bara en. Vill du verkligen lägga alla dina år på jorden på att sträva efter något som du inte kommer kunna behålla särskilt länge för att andra också strävar efter det? Jag vill sträva efter att ha ett liv som gör att jag får en go’ känsla i kroppen, en varm känsla i själen när jag kommer hem, stolthet i hjärtat när jag ser min familj och ett leende på läpparna för livet är gott att leva. Jag kan vara stolt över mina barn även om de inte får högst betyg, jag kan vara stolt över mina barn även om de inte är solister, jag kommer vara som stoltas över mina barn när jag ser hur de är stolta över vad de har klarat av oavsett om det är att lära sig cykla eller utföra hjärnkirurgi!
Vilken framtid går vi till mötes om vi inte stannar upp och är tacksamma? Vilken framtid går vi till mötes om vi inte inser att vi måste ta hand om vår jord? Vilken framtid går vi till mötes om vi inte inser att vi måste vara rädda om våra medmänniskor? Vilken framtid går vi till mötes om vi alltid sätter vårt egna behov och vår egen önskan först? Vilken framtid går vi till mötes?