Du är verkställande direktör

Du är verkställande direktör i ditt liv! Jag vet inte hur många gånger Torkild Sköld sa det under torsdagens föreläsning. Det som är det bästa är ju att det stämmer ju verkligen! I N G E N annan bestämmer över dig, hur du mår och hur du reagerar. Du har 100% ansvar för hur du väljer att reagerar på en händelse, hur du väljer att reagerar gör du genom dina livserfarenheter, din moral, din etik osv. men det är fortfarande du som väljer.

Torkild hade mycket klokt att säga, det blev många skratt i torsdags men även en tår eller två. Torkild berättade lite om sin barndom, om sin uppväxt och om sina år med Bullimi, det träffade rakt i hjärtat. Att leva med Bullimi är att leva som vilket beroende som helst, förjävligt! Efter allt Torkild har gått igenom så kan han nu, 55 år gammal, stå och säga jag vet vem jag är och jag är bäst på att vara Torkild! Det är att vara mentalt stark, det är att vara en överlevare.
När vi börjar ta tag i vårt ansvar så börjar vi också gå mot framtiden, den framtiden som vi önskar och fantiserar om. Men för att kunna ta tag i vårt ansvar måste vi först lära oss skillnaden mellan sak och person. Jag kan göra misstag men jag är inte ett misstag. Ett barn kan göra fel men är inte fel. Vad än vi gör, vad än som händer så är vi inte den händelsen. Men om jag inte är mitt jobb, om jag inte är fru, om jag inte är mamma, om jag inte är bloggare osv vem är jag då?
Vi fick göra två övningar, den första övningen var att vi skulle presentera oss för grannen men vi fick inte säga vad vi jobbade med, vi fick inte säga vad vi tyckte om att göra på fritiden, vi fick inte säga att vi var förälder eller partner. 30 sekunder skulle vi använda var. Ehhh, ja det var inte helt lätt.
Jag presenterade mig som en glad kvinna som väljer att se det positiva, en person som tycker om att le mot främlingar och att hjälpa andra. Sen var det tyst, kom inte på något annat att säga. Mina 30 sekunder var inte över.
Den andra övningen vi fick var att vi skulle tänka på ett barn som vi höll kärt, vi skulle skriva ner sånt som vi tyckte att barnet behövde med sig i livet för att livet skulle bli bra. 

Den övningen var inte svår, jag skrev med lätthet och visste direkt vad jag skulle skriva. När övningen var slut sa Torkild, den ni skrev till var er själva. Många skrattade till, en del släppte ut ett åh men jag blev inte förvånad. Om det inte hade varit för mina möte med min coach så tror jag att jag hade varit förvånad eller skrattat till. Nu visste jag att allt det jag vill ha i mitt liv är ju det jag även vill att mina barn ska ha i sina liv, allt sånt som gör att livet lite enklare. Orden jag skrev är mina värderingar, förklarade Torkild. Jag log och tänkte, det vet jag. Och då slog det mig, jag vet ju vem jag är! Jag är en trygg och glädjefull kvinna som är öppen för nytänkande och jag har tilltro! Jag vet vem jag är och då är jag redo för att vara verkställande direktör i mitt liv! Ja jag har ju redan börjat i.o.m. att jag sa upp mig men det kanske är nu som jag förstår min roll i mitt egna liv.
Många kloka ord fick jag med mig, många roliga ord fick jag med mig och så mycket känsla av att jag är på rätt väg. Om inte hjärta och hjärna är med så blir det inte bra! 

Torkild har tagit fram en gnällkeps, en helt vanlig keps som där står gnällkeps på. Det är ju en otrolig uppfinning! Torkild berättade att denna lilla keps har gjort så att en arbetsplats blev av med gnället, ingen vill ju riskera att få kepsen på sig. haha Störtskönt! Ingen vill gnälla, ingen vill snacka skit iaf inte så det är risk för att någon call it on them (hur säger man det på svenska?!). Gnälla och snacka skit gör man bara för att man inte insett att du är verkställande direktör i ditt liv! Gnälla och snacka skit är inget man gör när man mår bra, då har man inget behov av det. När mår man bra då? Jo när man tar ansvar för sitt egna liv! Börjar ni se den röda tråden?
Du drunknar inte för att någon kastar dig i sjön. Du drunknar för du inte tar dig upp.

Jaha så hur gör vi då? Jo vi testar! Om det inte går på ett sätt så går det säkert på ett annat sätt men det vet vi inte förrän vi testar oss fram.
Vi fick göra en ny övning, vi fick sträcka fram vår högra hand med handflatan uppåt. Utan att vända handen skulle vi få handflatan att vara neråt. Torkild skojade och sa ses om en timme, men sen vände han sig om i samma ögonblick och tittade på oss. Många av oss hade inte ens försökt utan bara stilla konstaterat det går ju inte. Själv satt jag och funderade på hur jag kunde göra men jag försökte inte, jag testade inte ens utan bara satt där och tittade på handen och funderade hur gör jag?. Ja det finns en lösning.
Räcker ut höger arm framför dig med handflatan uppåt.
Böj armen upp mot överarmen, fäll armen in mot bröstet.
Öppna upp armen så den pekar rakt fram, böj upp armen mot överarmen igen.
Fäll ner armen mot bröstet och öppna sedan upp armen igen så den är rakt framför dig. 
Hur är handflatan nu?

Om man inte ens försöker så kan man ju aldrig hitta nya sätt och hur kan man förvänta sig ett annat resultat om jag gör samma saker som jag alltid har gjort? Nej, vi måste våga testa mer! Vi måste bli som barnen, nyfikna!

Hur gör vi då? Jo vi lyssnar på Einstein

Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.

Vi måste nå upp till en annan nivå än vad vi varit på när vi skapade problemet. Vi måste titta på det ur en annan synvinkel, vi måste förändra det vi kan påverka d.v.s. oss själva för att kunna lösa våra problem.

Torkild avslutade föreläsningen genom att göra en snabb återblick och säga att det är inte slut nu för det är nu som det börjar. Nu börjar förändringen!

Om maten vi stoppar i oss påverkar hur kroppen mår så påverkar tankarna hur hjärnan mår. Kroppen kan aldrig må bra om inte hjärnan mår bra! – Torkild Sköld

Kom nu ihåg att du är verkställande direktör i Jag AB!

Torkild är från Ystad och det märks för han är väldigt lik en annan föreläsande man från Österlen, samma rullande R och samma intensiva sätt att föreläsa. Bara det gjorde ju att jag fastnade direkt!