39 år och Fibromyalgi

Idag fyller denna sköna bönan 39 år. Hipp hipp hurra till mig! Jag kommer inte firas ståtligt, jag kommer mest troligen inte ens få en paket idag men på söndag ska jag fira och på söndag får jag mitt livs bästa gåva. På söndag kommer jag få träffa min älskade Prinsunge, min systerson som slets bort från oss för 9 år sedan. Sist jag träffade honom var han en lite blond och blåögd busunge som var så älskad. Nu är han en en stor blond och blåögd tonåring men precis lika älskad fortfarande! 

Ohana!

Idag är det också Fibromyalgidagen, dagen då Fibromyalgi ska visas, lyftas fram och uppmärksammas. Vilket skit! Fibromyalgin visar sig, visar sig och kräver uppmärksamhet varje dag! Jag må vara värkfri nu men Fibrodimman har jag kvar, oron för att värken ska komma tillbaka finns där och alla idiotiska åsikter och tankar som andra har om Fibromyalgi finns där, varje dag. Om ni vill försöka förstå så titta på bilden, noga. Kasta er sedan handlöst rätt in i en betongvägg, res er upp och på varje ställe som ni har ont på trycker ni upprepande gånger. Sen klistrar ni på ett leende och går ut till er vardag utan att visa någon smärta eller försöka få sympati från någon, det var ju ändå ditt eget fel som kastade dig in i väggen, det kunde du väl förstå att det skulle göra ont och dessutom får alla ont när man trillar så du ska inte tro att FU är själv. Ja och det syns inte på dig, det är ju inte som att du har brutit ett ben så det kan inte vara så farligt. Ja och glöm inte fortsätta trycka på alla ställen som gör ont för värken pausar aldrig. Nu är det ju ingen som är dum nog att göra detta men jag var inte heller dum nog att välja Fibromyalgin, den valde mig. 

Så dubbelt grattis till mig idag.