När 2 blir 3

Igår var det alltså 3 år sedan jag blev tvåbarnsmamma. Jag vet att det låter som en klycha men herregud vad tiden går fort! Förr innan jag blev mamma tyckte jag att ett år sniglade sig fram men nu ja nu rullar åren på i samma takt som månaderna gick för. Inte för att jag klagar på att dagarna går men måste allting gå så himmelens fort? Om ett år sitter jag här och har en kille som har slutat förskolan och ska börja skolan. Handbromsen tack!

Först kom moster Gerda och morbror Rickard och hade ett tält med sig! Det var skoj!

Sen kom gammelfarmor och gammelfarfar – de hade presenter med sig till båda grabbarna. Vilken lycka.
Alfred blev överlycklig för han fick en bärgningsbil, inte Bärgarn men en bärgare iaf.
Det märktes tydligt på Vincent att han tyckte om att även han fick en present, trots att det inte var han som fyllde år.
Gör ni det? Kör med tröstepaket? Vi hade det när jag var liten men som mamma har jag aldrig infört det för jag tycker att barnen ska lära sig att man inte alltid kan få paket. Vissa dagar är andras dagar och vissa dagar är allas dagar.

Så kom då det Alfred hade väntat på hela dagen – tårtan!
Tårtan är utan tvekan det bästa med att fylla år i.a.f. när man heter Alfred och får en tårta som ser ut som Bärgarn!

Jag fick en chans att duka med mitt barndomsporslin. 
Jag tycker det är vackert med gamla koppar med guldkant som egentligen är alldeles för små för att dricka kaffe ur.
Det smakar mer kalas då!

Han pustade och frustade och till slut hade Bärgarns tre ljus slutat att brinna.
Vilken den Alfred skulle ha? Ja det får ni gissa. haha

När tårtan var äten och drickan uppdrucken då var det lek med de nya leksakerna som gällde.
Vilken lyckad dag för en liten kille.
Mamma är också väldigt nöjd med gårdagen.
Alldeles lagom med paket fick han, ett tag fick mina pojkar så enormt med leksaker att de höll på att tröttna på leksaker.
Så ska det inte vara, leksaker ska vara skoj.
Hellre få leksaker som uppskattas än mängder med leksaker som inte används.
Fast mina barn har förstås mer av det sista än det först nämnda.
Hmm

Mormor är inte glad för att vara med på foto men hon börjar vänja sig.
Svärfar (ja Lasse jag vet du är inte min svärfar förrän jag har gift mig med din äldste son) kan aldrig låta bli utan han är allt en liten linslus. haha

Tänk att mina barn är så lyckligt lottade som har så många som vill fira med dem!
Det är jag tacksam för!

När ljusen brunnit ut, gästerna trappar av och disken är bortplockad då är jag rätt nöjd med dagen.

Att ställa tillbaka bordet, stolar och annat som har sin plats ger ett lugn inom mig.
Att fylla år ska vara skoj och Alfred hade skoj!

Alfred somnade med en arm om bärgaren och med Spindelmannen masken bredvid sig, bilnycklarna i sängen och med blicken fäst på det gröna tältet.
Tack alla för att ni gjorde Alfreds treårsdag speciell!