Jag önskar att jag hade haft en saga inom mig som ville ut. Jag vill kunna skriva en berättelse som är trollbindande. Jag vill ha en historia att ge liv till. Tänk att ha ordens gåva, det måste vara fantastiskt.
Jag vet att många bloggerskor har ordets gåva och skriver de vackraste blogginläggen och fängslande böcker.
Jag är inte en av dem!
Jag minns min berättelse som jag skulle skriva i högstadiet.
Jag minns var jag satt, i vilket klassrum jag satt och hur det kändes.
Jag byggde upp det bra och fick det till och med att vara lite intressant. Sen spårade det ut, fullständigt. Det handlade om en gaffel, en vattenkanna och en gris som var på väg längs en grusväg.
Så är det alltid med mig, vad jag än skriver eller berättar.
Det börjar bra och sen skenar min fantasi och det hela blir som en tavla målad av en schimpans – spretig.
Att leva med min hjärna är som att köra i rusningstrafik i LA. Det finns avfarter över allt men det bildas alltid ett nytt stopp, att komma fram blir ett omöjligt uppdrag.
Så alla ni som faktiskt har en saga inom er som vill ut, som kan skriva en trollbindande berättelse eller har en historia att ge liv – gör det!
Tvivla inte utan bara gör det.
Gör det för mig som inte hade kommit från början till slut om jag så hade haft oändligt med sidor att nyttja och inte någonstans hade den berömda tråden funnits, det hade mer varit som en regnbåge – massa trådar och färger men ingen början och inget slut.
Så skriv, skriv så att fingrarna dansar sig varma över tangentbordet!
Skriv så att alla orden tar slut!
Skriv så att dag blir till natt och natt blir till dag innan boken är färdig.
Bara skriv!
Senaste kommentarer