En klok kollega sa en gång till mig att det finns ingen som har så många ursäkter som en tjockis och så är det. Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga ursäkter.
Nu är det dags för att jag tar tag i mig själv för ska jag vara brutalt ärlig så är jag livrädd för att läkarna kommer säga till mig att jag behöver en tjockisoperation (ja jag vet att det heter gastricbypass men för mig är det en tjockisoperation). Jag dömer inte de som gjort en snarare tvärtom! Jag är bara livrädd för att någon ska karva i mig. Är man uppfostrad av en operationssjuksköterska så hyser man största respekt för operationer och vad som kan komma med operationer.
Därmed tänker jag låta er bli mina “poliser”. Ja jag utnyttjar er för min egna vinning. Hehe Jag tänkte att jag måste rapportera för någon hur det går för annars fuskar jag. Och nej icke absolut inte kommer ni få läsa mått eller se förvandlingsfoto med min fläskiga mage jag vill inte skrämma bort er!
Hur ska jag då göra? Jo det är så att jag egentligen inte tror på när man utesluter saker (ja även här har sjuksköterskan varit igång) eller när man går på quickfix-lösningar. Så det blir gamla hederliga tallriksmodellen men något modifierat. Bröd kommer jag få äta på morgonen och innan kl 12. Pasta, ris, potatis och sånt får jag bara äta för syns skull, barnen ska lära sig att man äter av allt, så max en halv potatis. Fett då? Ja jag tänker äta fett för kroppen behöver det men jag kommer inte lägga till fett. Träning då? Ja jag fortsätter som jag gjort tidigare och går till/från jobb, går i trappor istället förr hiss, cyklar när jag ska någonstans vardagsmotion helt enkelt. Givetvis räcker inte det! Yoga här hemma när mina händer och fötter orkar med det, gå på gåbandet när händer och fötter inte fixar yogan och sedan försöka komma ut och gå ute helt själv minst 1 timme en gång i veckan.
Detta är ingen quickfix-lösning, detta är inget som är färdigt om 30 dgr men jag vet att om jag håller detta så har jag gått ner 20-30 kg om ett år. Jag har gjort det förr och kan göra det igen.
Så här är de flesta vana vid att se mig, som den glada tjockisen. Men när jag tänker på mig själv så tänker jag på den här Emman
Den Emma som gick ner över 30 kg på ett år.
Vill ni vara mina “poliser”?
Heja!!!!
Hej!
För ett par år sen gjorde jag en utredning och var på tusen undersökningar om en sån operation. Jag fick en tid och allt var klart.
En kväll några veckor innan jag skulle göra den ringde det på dörren. Min granne stortjöt och bara sa att jag inte fick göra den..operationen.
En kvinna i grannområdet hade tre veckor innan också gjort den. Strax under förtio år och mamma till två barn då, 13 och 9 år. och fru till en fin man.
Operationen verkade ha gått bra. Hon åkte hem och allt var frid och fröjd. Tills en dag två veckor efter operationen. Då kom komplikationerna. Hon fick proppar, hjärtstillestånd hemma i huset. Men hon hade tur. Hon får se sina barn växa upp men hon var på andra sidan och vände. Dessvärre kommer hon att alltid få sitta i rullstol och minnet är kort. Hon minns inte allt och hon har inte kunnat gå tillbaka till sitt gamla jobb. Hon orkar inte mycket innan hon måste vila.
Mina barn grät när de hörde de och bönade och bad att jag skulle låta bli vilket jag också gjorde. Jag blev rädd och vågade inte. Började höra att det gått illa för många men bra för andra.
Jag hoppas du lyckas med ditt och jag vet hur det är men jag har funnit träningen och i sommar började jag med Lchf vilket har funkat hur bra som helst på mig!
Många varma kramar Anna
Åh Anna! Vilken tur att du inte gjorde det!
Jag har hört både för och nackdelar men det skrämmer mig att man “lurar” kroppens funktion.
Jag vet inte om LCHF funkar för mig men jag ska hitta mitt sätt.
Kram
Kära syster – din polis kommer jag ALDRIG vara men gärna din medsprinter 🙂 Vi är lika stora och har en gång lyckats gå ner det vi nu behöver gå ner igen UTAN op.
Jag har så många i min vänkrets som genomgått GBP och det är med stora variationer jag ser resultaten. En del har gått upp igen, någon har fått värre symtom på sina sjukdomar än tidigare, någon har inte slutat att gå ner i vikt utan är benrangel – kan inte ta upp någon näring alls. Ja, några har fått det liv de önskat och mår bra.
Jag har kommit till insikt att denna quick-fix är inget för mig, dels pga dessa vänner och bekanta, dels för att jag inte vill att ngn ska karva i mig för ngt som egentligen inte behövs och dels pga av vår mor.
Vi klarar det tillsammans, vi sporrar varandra, vi stöttar varandra så går det. Vi vet båda att det är ökad aktivitet som gäller…det ska bara fungera i ett annorlunda liv än det vi hade då.
Kram! <3
<3 Bladar dig!
Vi kan väl heja på varandra? Jag har med 10-20 kilo kvar, och jag startade för 111:e gången mitt nya liv igår. Jag äter allt (inget gluten eftersom jag blir så loj och trött av det) men med måtta och vill röra på mig..heja oss
Som vill gå ner på ett hälsosamt sätt!
Ja heja oss! Jag har startat mitt nya liv minst lika många gånger som du har gjort. 🙂
Nu kör vi!
Jag håller på dig! Tror på din inställning med långsiktighet snarare än quick fix.
Många som av olika anledningar vill lägga om delar av livsstilen nu till hösten. Hör hösten till tror jag. Och vi kommer att må mycket bättre alldeles snart i våra nya föresatser.
Tack, all stötta behövs!
Ja men hösten är ju det nya året, det är nu man (jag) startar om.