Jag läste ett citat någonstans, tror det var Facebook. Alla vänner kommer in i ditt liv av en anledningen, en del är en gåva och en del är en läxa att lära. Jag gillar det. Jag gillar det för jag vet ju att det är så. Bara för att en vänskap har runnit ut i sanden eller tagit abrupt slut så har jag inte slutat glädjas över den vänskap som fanns. Jag har förändrats, vuxit och blivit den jag är tack vare vännerna som funnits (och finns) i mitt liv.
Ibland glömmer jag bort hur bra jag har det, jag har en grundtrygghet som jag har vuxit upp med och som har följt mig hela mitt liv, tryggheten som fortfarande finns där. Jag glömmer bort ibland att alla inte har den tryggheten. För med den tryggheten kommer det människor som kryper ända in en på skinnet och kan irritera en som ingen annan men det måste liksom vara så för annars kommer inte tryggheten med. Jag ska alltid vara en sådan mamma som kryper ända in på skinnet på mina pojkar och irriterar skiten ur de, allt för att de ska få med sig tryggheten.
Texten kommer från en av mina favoritlåtar, en låt som påminner mig om svunna tider och vänner som funnits i mitt liv.
Det där är en favoritlåt för mig också och visst är det så, att man har olika vänner i olika skeden av livet och att man formas hela tiden som person, utifrån sina erfarenheter.
Kram och krya på familjen, läste några inlägg upp om hur ni har det och det kan verkligen kännas instängt när alla är sjuka och hemmet är enda stället man får vistas på i princip.