Alltså vilken lördag jag har haft! Jag tog sovmorgon vilket jag inte skulle gjort för jag kan bara inte sova bort huvudvärk längre men men jag visste ju varför jag hade huvudvärk så det var bara till att tanka i mig massa vatten och kaffe och sakta låta axlarna vandra ner tillbaka till den plats det är meningen att de ska sitta. Att man kan njuta så av en dag som jag har gjort idag. Vi har druckit kaffe i solen, tvättat husvagnen, jag har klippt rosorna, storhandlat, hängt ut tvätten, rensat förrådet, cyklat med pojkarna, pockat vitsippor men framförallt njutit av dagen.
Denna lilla vita blomma som är ett sådant säkert tecken på att våren är här, ett löfte om varmare dagar och sol på näsan.
Det må vara att jag inte tål pollen men attans va vackert det är!
En vitsippa, liten och skör men vacker och tålig.
En blomma som alltid får mig att tänka på min barndom, hur vi sprang vid bäcken där marken var vit som snö för den var täckt med vitsippor.
Vitsippor som var de enda blommorna förutom Tussilago som farmor lät oss plocka, farmor som älskade blommorna där de valt att växa och inte i en vas.
En liten vacker blomma som är mig så kär.
Åh, vitsippor! Är det dags redan???
Oh ja här är det vitt runt var enda liten markbit runt bäcken. Underbart!
Lät och lät, det var väl de enda hon inte kunde stoppa oss från att plocka 😉
Jag har blivit som kära farmor, jag uppskattar blommorna bäst där de växer…