Igår hade jag ett samtal med min psykolog och ja hon är verkligen bra, riktigt bra. Hon får mig att mer än bara inse det jag redan vet, hon får mig att förstå det och bara genom att jag måste sätta ord på vad jag tänker och vad jag känner så förstår jag och tar till mig att det räcker nu jag kan inte fortsätta så här. Jag går alltid all in. Om jag ska träna så kan jag inte göra en sak utan då ska jag gå all in och göra massa olika bra saker som t.ex. springa min runda för att sen avsluta med 30 min yoga allt efter att jag har gått med barnen till skola och förskola. Om jag ska äta nyttigt ja då går jag all in där med och tar bort allt som är onyttigt, inte en sak i taget utan på alla område. Om jag ska städa ja då är det ut med allt och städa från vägg till tak. Jag gör likadant med allt, vilket område jag än försöker mig på. Det här med att göra något halvdant är inte min grej och det sätter stopp för mig nu. Jag måste slå av på takten och använda min energi klokt så jag orkar med allt jag vill göra, bara inte samtidigt.
Jag samlar energi genom att göra saker som får mig att må väl så jag fyller hemmet med blommor och försöker få så mycket dagsljus som jag kan. Jag tar långsamma promenader och går utan förbestämd väg.
Idag har jag verkligen dragit ner på tempot och idag har jag mått bättre eller iaf annorlunda, lugnare på något sätt. Jag förstår att det är så här jag måste göra, frågan är bara hur jag ska göra det eller hur jag ska överföra det på vardagen. Jag tror jag har en lösning eller iaf så ser jag ett fönster på glänt och det fönstret står jag gärna och sippar lite luft från just nu. Jag önskar jag vågade berätta för er men jag vågar inte det, det får stanna kvar hos mig för tillfället.
Just nu betyder det iaf att jag får lov att äta sött, jag får lov att äta gluten men det betyder inte att jag ger upp. Det betyder bara att jag hellre lägger fokus på min psykiska hälsa just nu än att gå ner några kilo i vikt. Det betyder bara att jag stannar upp och väljer vad jag ska prioritera. Det betyder bara att jag gör det enda måstet som finns – jag väljer.
Det låter bra och sunt. Men det är en sorg också att inte få bara göra allt all in. Men jag försöker lära mig att göra det i min egen takt i stället. Inte lätt?
Stora kramen och finfina bilder! <3
Ja det är en sorg, en stor sorg för jag har ju gjort det för att jag gillar att vara sån – engagerad. Jag blir det direkt när det är något som nappar min uppmärksamhet så jag måste verkligen medvetet bromsa mig själv. Som en vännina sa igår att hon måste göra – sluta rädda världen. Lite så är jag med.
Tack tack vännen! <3
Kram
Kan tänka mig att det är lättare att säga än att göra!
Kramar
Det är ofantligt mkt lättare att säga och tänka än vad det är att göra. Det är också betydligt lättare att inse att jag måste göra det än att faktiskt komma på hur jag gör förändringen.
Kram
Vad fint det är när man hittar en psykolog som man klickar med, det låter sunt att dra ner på tempot och prioritera rätt saker.
Ha det bra.
Kram Victoria
Ja det är sunt att göra det men för mig har det alltid varit ett sundhetstecken att kunna gå all in alltid. Så galet fel.
Ha det gott vännen och var rädd om dig!
Kram
Oj vad det låter precis som jag! Har satt upp lite samma mål här nu med att ta en sak i taget istället. Din resa nu känns som ett bra stöd också och gör mig peppad!
Jag hoppas innerligt att jag och mina erfarenheter kan vara ett stöd för någon annan, stöd behövs så otroligt mkt.
Tveka aldrig på att höra av dig om du behöver lite pepp!
Kram