Jag har blivit en Hemnetknarkare som letar efter det perfekta boendet. Jag läste en artikel om downshifting och det är precis det jag vill göra, downshifta.
Jag drömmer om att bo tyst, titta ut över öppna fält och se grantoppar sticka upp i horisonten. Att ta morgonkaffet på punschverandan insnurrad i en filt och med håret på ända, gå ut en tidig sommarmorgon och vandra över fälten medan diset reser sig. Att stiga upp en kall vintermorgon och i knirrande trappa smyga ner för att tända eld i spisen och värma vatten i kitteln.
Ja jag vet att det blir riktigt kallt i ett hus på en vintermorgon när det är längesen elden slocknat, jag vet hur det är att ha en kilometer till postlådan, jag vet hur det är att planera körningar för att det är långt till byn. Jag är uppväxt där vägen slutar, jag bodde nedanför den branta och svängda backen som man var tvungen att ta sats för att komma upp för om vintrarna. Jag är uppväxt med att kolla till pannan, när vi bytte panna hade vi bara 14 grader inne och det var riktigt kallt. Jag vet hur det är att bo på landet, jag vet hur det är att bo i ett gammalt hus. Det är jobb men mysigt!
Tyvärr så är det ont om såna här hus i Skåne iaf inte för rimliga priser. Detta huset ligger i Småland som så många andra vackra gamla hus.
Älskar hur olika man kan resonera. Jag blir svettig av blotta tanken på att bo så avsides. Men min bästa kompis resonerar precis som du och vi brukar skratta åt våra olika drömliv :).
Ja visst är det bra att vi är olika. Tänk så tråkigt det hade varit om vi hade haft samma tankar, samma drömmar, samma allt nä olikheter är det som gör vårt samhälle och våra liv härliga.