Jag orkar inte mer

Jag orkar inte mer, tänker jag ungefär 2 000 ggr om dagen. Jag är frustrerad, barnen är frustrerade och nu är vi dessutom förkylda också. Jag orkar inte mer! skriker jag inombords.

Så jag tar barnen, hunden och kameran och går ut. Det regnar, det doftar vår och jag känner hur det dåliga humöret rinner av mig, axlarna sjunker neråt men inte riktigt hela vägen ner. Jag kan inte tänka mig att bo i en storstad längre, jag måste ha naturen i min närhet. Just nu drömmer jag om ett hem med större yta, både inomhus och utomhus. Yta nog för 2 pojkar att få leka och stimma utan att mamman skriker Jag okar inte! inombords 2000 ggr om dagen. 

Vi går förbi gamla vackra trädgårdar, vackra gamla hus som får min dröm om mer yta att växa ännu mer. En rejäl trädgård att sitta och dricka hemmagjord jordgubbssaft och äta kanelbullar i. En trädgård att spela krockett, höra det fantastiska ljudet när klubban slår till bollen, känna smärtan i fotknölen när man missar bollen och träffar den istället. Och jag vill ha en trappa som jag kan sitta på och dricka en kopp kaffe i solen. Jag vill inte ha ett hem där vi har möblerna ovanpå varandra för att få plats, jag vill inte ha en trädgård där inte barnen kan leka. Jag orkar inte mer! suckar jag igen.

Jag läser Pias ord om att välja rätt fokus. Jag struntar i alla mina känslor, serverar mackor till kvällsmat vid soffbordet och tittar på Kalle Blomkvist med barnen. Det är vi som är viktiga, vår familj som är viktiga. Jag orkar mer! tänker jag och känner lusten återvända.

Imorgon bär det av till både Malmö och Kristianstad. Mina kopparfärgade sneakers ska få följa med och ge mig lite push på stegen. Äntligen ett par skor som jag både känner mig fin i och som är bra för kroppen, tror nog att min sjukgymnast jublar över att jag inte bara ska gå i ballerinaskor denna våren. Det kommer göra mig gott att gå på föreläsningen i Kristianstad imorgon, jag känner mig lite egoistisk som åker iväg och inte kommer hem förrän hela familjen sover (ja Kärleken i soffan men ändå) men detta behöver jag och jag är faktiskt hemma alla andra kvällar. Imorgon har jag en dag då jag kan känna mig bara som Emma, inte som mamma, inte som fru, inte som den arbetslösa, inte som den rastlösa, inte som den trötta utan som Emma. Så som jag var förr, förr innan värken kom med hull och hår och slog undan fötterna, förr innan arbetslösheten fick mig att oroa mig för ekonomin, förr innan jag vacklade i tron på mig själv. Imorgon tar jag mina kopparfärgade sneakers, svarta byxor, skjorta, full make up och fixad frissa och tar en dag för bara mig. Min dag! Min dag för att jag ska orka mer!