En promenad med min son

Igår tog jag en promenad med min son, han hade för mycket energi för att bara vara inne. Trots att han hade energin så hade han inte viljan för storebror hade ju en kompis här och vad är väl roligare att vara med storebror och hans kompis? Ja det vet alla som är småsyskon att det finns inget roligare helt enkelt.

Jag tänkte på alla vackra bilder jag hade sett där första snön lagt sig som ett täcke över naturen. Här i Skåne var det frost och kallt igår, idag regnar det och jag känner att ja det är verkligen November.

Jag gick och funderade på vad jag skulle göra för dörrkrans till jul i år. Jag vet att nu är det mycket jul här på bloggen och mer kommer det bli för det är mitt sätt att klara av November. November är den hemskaste månaden på hela året, fullständigt meningslös! November är bara grå, blöt och tråkig. Höstlöven har fallit, regnet faller mest hela tiden och alla gnäller om att julen plockas fram för tidigt. Julen är det som håller mig från att bli helt deprimerad. Julen kommer med värme, ljus och att vara social, allt det som November saknar.

Jag bad Clara att visa en bild på snön som hon pratade om på Instagram. Hon la upp en bild och kontrade med att vi i Skåne hade iaf kvar höstlöven, höstlöven är sedan länge borta i Norrland. Så dessa bilderna är till Clara (ja inte för att jag tror att hon läser min blogg men jag får väl dela de på Instagram och tagga henne) Hösten är ju vacker, det är den!

Promenaden fyllde sitt syfte för energin fick sprudla allt vad den ville och oj vad den sprudlade!
Plötsligt hade han gjort allt som hade lockat hans intresse. Allt utom en sak – fotografera. Jag tycker det är kul att han vill fotografera så det klart att han får det! Tror minsann att Tomten får komma med en kamera i jul.

Han lyckades iaf fånga mig i min nya jacka så nu har ni sett den. Ja jag är väl inte helt lycklig över fotot men men han är stolt som en tupp och jag lovade visa den på bloggen. Lille godingen, han har koll han.

Väl hemma igen bestämde han sig för att det var läge för att baka så han bakade chokladbollar. Jag hinner inte riktigt med att förstå hur stor han blivit, hur mycket han kan.
En promenad med min son fick mig att inse att jag är inte någon småbarnsförälder längre. Mina pojkarna börjar bli självständiga, iaf mer än vad jag insett.