När man är lite av en supermorsa

När man är lite av en supermorsa som jag är så kan det vara så att man slänger ihop en tårta precis efter önskemål av 8-åringen.
När man är lite av en supermorsa När man är lite av en supermorsa
När man är lite av en supermorsa

Ni vet när man på julen gjorde marsipangrisar och tomtar, det var jag aldrig bra på. Det såg mest ut som små klumpar med hål i. Däremot så har jag haft hyfsat lätt för att göra rosor eller ja blommor kanske man ska kalla det för jag vet inte om jag tycker det ser ut som just rosor.
Den första modellen jag lärde mig att göra är den som syns på nedersta bilden dvs en tjockar och mer öppen ros. Den gör man genom att bara trycka ut marsipanbollar till plectrumliknande blad. Den blir rätt klumpig men den går galet snabbt att göra.
Den andra modellen är lite svårare då man ska försöka göra bladen så tunna att de blir riktigt sköra och nästa så man kan se genom dem. Det är ett galet pilligt att jobba med bladen för de går sönder mer än ofta och sen klibbar de ihop på fel ställe och då måste man börja om från början. Men det är värt det för det blir finare blommor. Ja alltså nu får ni ju inte jämföra med tårtor som är gjorda av Lisa eller Riika eller Anna eller någon annan mästerlig tårtkonstnär gjort!När man är lite av en supermorsa När man är lite av en supermorsa

När man är lite av en supermorsa så fixar man alltså en tårta exakt så som sonen vill ha den. Och med exakt menar jag exakt. Där skulle vara som i prinsesstårta i den men också choklad dvs att jag först gjorde ett lager med hallonsylt och vaniljkräm och ett lager med chokladfluff. Fluff har jag aldrig någonsin gjort så det var bara att försöka minnas vad syrran har sagt om det och tja det gick väl nästan bra men fluffen skar sig när jag vispade den för den blev helt kornig. Men han fick vad han ville i den. Ovanpå skulle det vara tre rosor för utan rosor blir det ingen tårta, det skulle vara vit choklad och det skulle stå hans namn. Det skulle gärna även vara något strössel. Ehhh jaha, ja ja när man är lite av en supermorsa så maxar man ju och går all in. hahaha Ja mormor hon hade väl gråtit om hon hade sett den, det var ju hon som alltid gjorde vackra tårtor till högtider och födelsedagar.
Nåja Vincent var nöjd för tårtan blev som han ville och det är det viktigaste. Sen att Vincent inte är tårtmänniksa gör ju bara mig till lita extra supermorsa för vem lägger väl så mycket fokus och tid på en tårta när den ändå inte äts upp?

När man är lite av en supermorsa så får man faktiskt lov att skryta!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.