Träna eller dö, det är ett uttryck som man som överviktig ofta får slängt i huvudet. Det kan vara vårdpersonal eller PT’s men också de där vännerna och släktingarna som baaaara är oroliga för en. Fast ingen av de här människorna har förklarat vad det är som dödar mig. Är det min vikt? Är det fettet på kroppen? Eller är det bara det faktum att man har fördomen att tjocka människor är lata och rör inte på sig? 
I våras var jag på Må bra-kväll i Malmö och lyssnade till Leila Söderholm. Hon var lysande! Hon kunde förklara med enkelthet att det är inte fettet som dödar mig om jag inte tränar utan det är för att hjärtat inte orkar slå mer. Hjärtat har bara ett visst antal slag. Det man tränar blir starkare. Jag måste flåsa för att träna hjärtat. Tränar jag inte hjärtat så blir det aldrig starkare utan får till slut kämpa bara för att jag tar mig igenom dagen. Så är det för alla! Det handlar alltså inte om huruvida man är tjock eller smal det handlar om hur mycket man tränar sitt hjärta. En smal person kan alltså därför löpa större risk än en överviktig person om den som är smal inte flåsar lite varje dag. 
Så nu har jag flåsat på lite varje dag med glädje. Jag trampade på lite extra på cykeln när jag lämnade barnen, jag springa ner för trappan på jobbet, jag gjorde några knäböj medan jag lagade maten. Det handlar inte om ett tal på vågen eller i kläderna, det handlar om hjärtat! Så kan vi nu bara sluta med att titta snett på oss själva i spegeln för att byxorna kanske sitter lite tight i midjan och för Guds skull släng ut den förbenade vågen!
Sedan jag klarade mitt körkort (yey!) i somras har jag tappat vardagsmotionen. Hjärtat har alltså fått mindre träning och så kan jag ju inte ha det. Därför har jag, så gott som varje dag gått en längre runda med Sid och i högre tempo än tidigare. Jag ska också se till att träna varje dag som pojkarna har innebandyträning, kanske så att jag rent av lägger till en dag till. Få saker är roliga när de blir till ett tvång men vissa saker måste man göra ändå. Träningen brukar vara kul även om det är ett tvång, i början iaf.
Fast jag har den bästa träningskompisen så det ska nog gå bra.
Hur gör du för att få till träningen?
Jag är fotbollsdomare så dels har jag mina matcher men jag tränar även utöver det. Jag tänker att när det väl blivit en vana så kommer motivationen “på posten” med och det blir då enklare att hitta tid och att ta sig tid. Visst är jag inte supermotiverad alltid men jag ångrar mig mer av att hoppa träningen än när passet blir lite halvdant. All rörelse är bra. 🙂
Ja det är väl så att det måste bli en vana för att man ska få en motivation som håller i sig.
Ja all rörelse är bra och all träning är bättre än att inte träna.
Håller med Hanna, när man väl fått det till en vana så kommer det av sig själv. Men vägen till den där vanan kan ju vara tuffare… Sätt upp mål ihop med en kopmis? Gå med i en fb-grupp för pepp? Jag gick med i Springade tjejer och utan den hade jag aldrig kommit igång med löpningen igen.
Det är det här med att komma upp ur soffan eller ut genom dörren som är tufft. Funderar på att starta en FB-grp själv där man kan peppa varandra och komma med tips.