Varför ska det vara så svårt att skapa en ny vana? När jag var lite så sa alltid min mor en gång är ingen gång, två gånger är en vana. Det kan jag berätta för dig lilla mor att nä så är det verkligen inte!
I fredags tog jag en morgonpromenad, kortare än dom promenader som jag och Åsa brukade ta i Åhus (inte trevlig natur heller). Herregud så svårt det var! Det är inte kondisen det är fel på utan mitt vänstra ben, det kändes som om det inte var mitt ben för jag kontrollerade inte det. Jag kunde inte känna musklerna arbeta och det kändes som benet slängdes fram. Tänk kackerlackmannen i första MIB-filmen, inget kul alls. Jag kan säga att jag var rejält knäckt, både fysiskt och psykiskt när jag kom hem. 3,5 km på samma tid som vi gick 5 km.
I helgen gick jag inte eftersom vi hade 10-årskalas båda dagarna men måndagsmorgon då snörade jag på mig skorna igen. Det gick bättre men inte bra, helt slut i kroppen när jag kom hem och fortfarande samma känsla i benet. Riktigt obehagligt och jag blev rejält irriterad på MS:en. Fibron har aldrig begränsat mig på det här viset. Visst har fibron knäckt mig med smärta men jag har alltid kunnat röra mig om än begränsat pga värk inte för att jag inte kände kroppen.
Imorse när klockan ringde snoozade jag, det lockade inte alls att gå på promenad. Kroppen är sliten, värken är svår och humöret är inte på topp. Jag vände mig om och försökte somna om. Det gick inte, det dåliga samvetet kröp i hela kroppen. Kom igen Emma, din kropp måste motioneras om det inte ska bli värre.
Jag segade mig upp, velade på kläder men till slut kom jag ut. Jag var nära tårarna några gånger, funderade på att ge upp när benet ytterligare en gång överböjdes bakåt när jag satte ner det i asfalten. Men det var ju inte lönt att ge upp, jag hade ju kommit halvvägs och hem var jag tvungen att komma. Så jag traskade på, hårdare och snabbare än igår, jag skulle fixa det!
Så jag kom ut idag också, mitt mål är ju att gå denna rundan varje vardag. Att träna på morgonen har alltid känts bättre för mig, redan när jag gick på Komvux för 20 år sedan så tränade jag helst på morgonen innan skolan. Idag när jag kom hem från jobbet så var jag helt slut, jag bestämde mig för att laga middag redan kl14. Tidig middag betyder att kvällen var helt fri, jag följde inte med på crossträningen heller. Jag har så sjukt ont i benen och nej det är inte träningsvärk. Jag ska försöka ta mig ut imorgon också, ska ju ändå till sjukhuset imorgon eftermiddag så skulle det bli värre med benen så är jag ju på rätt ställe.
Men gång är ingen gång, två gånger är en vana stämmer verkligen inte! Om det hade stämt hade det ju inte varit så svårt att komma ut!
Gud vilka promenader du tar. Är lite avis på dig. Men jag ligger hemma och är sjuk så inte konstigt att jag inte tar några promenader då haha.
Duktig du är som promenrerar och starkt av dig att göra även om viljan inte helt är där och att det gör ont
STARKT jobbat
Tack!
Det är verkligen en bra vana att vara ute och promenera. Jag tycker man mår bra av det. Synd att du ska ha problem med benet dock.
Mm jag hoppas att bromsmedicinen fixar till det imorgon
Det är en otroligt bra vana om man tar en promand om. Dagen tycker jag värkligen någåt man bör göra ?
Att promenera är både skönt (vanligtvis) och bra
Härligt att gå ut o gå o promenera . Antingen äg nya vanor skrämmande men även bra när man väl tar tag i det ? kämpa på
Tack, blev en liten runda idag men jag kom iaf ut
Tycker du är så duktig som ändå går så pass långt. Det är ju en bit att gå. Du ska vara stolt över dig själv. Man ska inte ge upp lätt. Jag är med envis 😀