Att inte kunna fotografera

Förra helgen var vi hos goda vänner i Bingsmarken, som vanligt hade jag kameran med mig och denna gången blev det faktiskt några foto tagna. Men nu när jag har suttit och titta på fotona så inser jag att ja jag kan inte fotografera längre. Det är som att min hjärna helt har glömt bort hur jag tar foto, på crossbanan funkar det halvdant men här blev det ju helt kaos. Alla fotona är helt korniga eller ofokuserade, tja eller både och.

Vi hade en underbar eftermiddag och kväll i Bingsmarken, massa skratt och ännu mer kärlek. Tänk att jag har känt dem i mer än halva mitt liv. Vänskapen finns kvar även om vi inte ses varje år. Det är vänskap det! Det är så skönt att umgås med Petra för hon förstår mig exakt eftersom hon också har fibromyalgi men betydligt svårare än min fibro. Hon förstår exakt och hon ser det på mig innan jag ens har funderat på mitt mående. Jocke förstår ju också eftersom han lever med fibro även om han inte själv har det, han och Ante förstår ju varandra väl. Det är så okonstlat att umgås med Petra & Jocke.

Nere i Bingan umgås vi också med våra grannar här hemifrån, här hemma umgås vi dock inte. Så himla dumt men det är väl så att man har mer tid för att umgås på campingar och på sommaren.

Men som ni ser, foto som skulle kunnat vara så fina är helt fördärvade av mig för att min hjärna inte kommer ihåg längre. Jag menar det på riktigt, jag minns inte längre. Jag kommer helt enkelt inte ihåg hur jag ska ha inställningarna. Det känns fruktansvärt.

Vincent tycker väldigt mycket om att vara i Bingan hos Petra & Jocke

Jag har aldrig varit på ett ställe där dimman rullar in så snabbt och ofta som i Bingan, det är väldigt vackert och mina foto gör verkligen inte det rättvisa.

Jag vet inte hur jag ska göra för att hitta tillbaka till fotograferingen, det känns som ett dött lopp – kan min tröga hjärna ens lära sig det igen? Jag vill bara ge upp och sälja kameran.

Förlåt Petra, jag vet att du ville ha en fin bild i dimman

Jag ville fånga Petra och dimman, Petra ville ha en fin bild i dimman. Det gick åt skogen. I detta fallet kan jag iaf skylla på att det var för mörkt för att kunna ta fina foto – jag använder inte kamerans blixt när jag fotograferar!

Men även om fotona inte blev bra så är minnena fantastiska! Och det mina vänner är faktiskt viktigare!

3 kommentarer

  1. Tycker du förmedlar känslor i bilderna och det är fotokonst det med. Så härligt att ha vänner som man känner man kan lita på och som man har så stor del av i sitt liv och som man känt länge

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.