Bye bye 2021

Så har ett helt år redan gått. Visst har det gått snabbt? Jag tänkte inte göra en årsresumé som jag har sett på många bloggar. Det är jättetrevligt men jag har inte orken till att göra det, tror jag. Kanske kommer det i ett annat inlägg nästa år.

Jag såg dock en bekant dela några bra frågor så jag tänkte dessa frågor ska jag besvara!

Vad är du nöjd med?

Jag är nöjd med att jag har tagit mig igenom året. Det låter kanske tramsigt och ytligt men det har varit ett tufft år. Jag har alltid sagt att det är lättare att få diagnosen MS än att “bara” ha fibromyalgi och det är det på många sätt. Vården tar mig mer på allvar och gemene man vet mer om MS än om fibromyalgi.
Fast sedan är det inte mycket som är lättare. Jag har ett bra och jag lever gott men det är de där stunderna som ingen ser. Ja familjen ser och märker det tydligt. Så just idag är jag väldigt nöjd med att jag har tagit mig igenom året.

Vilka var höjdpunkterna i år?

Oj vilken svår fråga att svara på. Jag vet inte om jag kan komma på något som är en höjdpunkt för mig själv. Men jag kan komma på flera stycken för resten av familjen. Alltså det är nog så illa att jag måste kolla i min almanacka för att komma ihåg. Jag har iaf ett kärt minne från pensionsavtackningen från en kär kollega. Det blev en lång kväll som avslutades med en rundtur i hans hus. Vi tackade också av vår underbara kollega i Eslöv där jag jobbar. Det är inte en höjdpunkt för jag saknar henne fortfarande!
Höjdpunkten med 2021 är att jag har fått vara sjukskriven på 50% och med det har det kommit så mycket gott. Tid till återhämtning, tid med barnen, tid till att läsa osv. Annars får nog vaccinationen mot covid-19 vara höjdpunkten för jag är väldigt trött på den här pandemin nu.
Tragiska höjdpunkter faktiskt.

Vad ska du sluta med som missgynnar dig?

Jaha ytterligare en svår fråga. Jag vet att jag borde ändra på en massa saker men kommer jag sluta med det? Jag borde iaf sluta fundera så mycket på vad andra tänker om mig. Det spelar egentligen ingen som helst roll vad andra tycker och tänker om mig, mitt liv går ju vidare ändå. Ja det borde jag verkligen sluta med för det missgynnar mig.

Vad ska du börja med?

Börja med vet jag inte men jag ska ta upp träningen igen. Simningen har fått stå på paus ett tag nu eftersom jag inte har mått bra. Nu är jag nog dock i mitt bästa tillstånd som jag kan vara i. Fast jag har då inte tänkt på simning eller träning under julen, nä nu har jag bara njutit. Jag ska också ta upp min hemmaträning för Kärleken har fått igång mitt älskade Wii igen så nu ska här läggas upp en träningsplan igen. Jag märker nu att jag har saknat min träningsplan med/på Wii. Så ja jag ska nog börja med att ta hand om mig själv, bygga upp styrkan i min kropp igen.

Hur mycket kärlek vill du ha i ditt liv, överlag, dagligen och i vardagen?

Jag vill ha så mycket kärlek som bara går! Jag får och ger kärlek till familjen, så klart. Men utöver det så får och ger jag även kärlek till mina kollegorna. Jag säger alltid mer kärlek till folket! Jag försöker förmedla mer kärlek än krig. Kärlek kan vara så mycket, det kan vara ett leende till någon du möter, det kan vara att ta en stund och lyssna på någon annan, det kan vara att hålla dörren öppen för någon du inte känner, det kan vara att säga hej till den du möter på gatan. Kärlek kan vara så mycket, kärlek öppnar upp för mer kärlek. Så ja jag vill ha så mycket kärlek det bara går!

Och hur får DU in det ? (För ansvaret äger vi själva för detta.)

Att ge kärlek är enligt mig inte det svåra. Att ta emot och tro på kärleken som jag får är mycket svårare. När jag får kärlek så finns det alltid en liten del av mig som frågar, är du värd detta och är det verkligt. Det är sorgligt att det är på det viset men jag jobbar med det. Jag har känner aldrig tvivel när min familj ger mig kärlek. Och jag har fantastiska vänner som gång på gång visar mig kärlek och att jag inte behöver tvivla på deras kärlek. Jag jobbar på att säga tack, inga men inga och utan bara tack.

Vad är du tacksam för ifrån det gånga året?

Jag är tacksam för att vi har mat på bordet, tak över huvudet, att vi inte lever i krig. Det kan kännas som självklart för många men när jag stannar upp och hör andra människors livsöde så inser jag hur tacksam jag är för mitt liv.
Jag är också enormt tacksam för barnens alla lärare som jobbar så med barnen för att de ska nå sitt allra bästa. Har man barn med någon form av diagnos så inser man snabbt hur viktigt det är att ha fantastiska lärare.
Jag är tacksam för att Kärleken har hittat någon som han verkligen gillar, att han håller på att ta sitt efterlängtade c-kort. Jag är också enormt tacksam för att jag har kvar mitt körkort och inte behöver bekymra mig över någon körkortsteori. haha
Tacksamheten kommer inte från året 2021, tacksamheten kommer från mitt liv. Tacksam för att jag och de jag håller kära finns med mig in i 2022.

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år! Så ses vi nästa år!