Själ(v)vård

Idag när jag gick iväg med barnen till förskolan tog jag med mig kameran.
Tur var väl det för det var en fantastisk morgon.

Vi hade haft en frostnatt vilket gjorde gräset såg ut att vara täckt av diamanter. 

Tänk så fantastisk vår värld är!

Det var en kylig morgon men solen värmde gott.
Jag bestämde mig för att ta en promenad.
Säbytorp var första målet.
Fru Sederblad hade lockat mig till att fotografera hästar.

Det gör ju inte direkt ont att gå på vägen till Säbytorp.

Det är med ett litet hugg i hjärtat som jag inser att jag inte känner hästarna på Säbytorp längre.
Säbytorp är en ridskola som jag hängde mycket på när jag var liten då farmor och farfar bodde i närheten.
Om man hjälpte till med småsysslor och höll i hästarna på knatteridningen så fick man en ridlektion.
Jag kan inte minnas att jag någonsin fick den där ridlektionen men hjälpte till det gjorde jag.

Denna sista bilden är inte tagen på Säbytorp utan precis utanför Sätofta. Hästen verkade inte alls nöjd med livet och var verkligen besvärad av flugor.
Stackars liten

Efter lite hästgos (inte allt för mycket då jag är allergisk) styrde jag stegen mot Ringsjön.

Här satt jag i en timme, ute på bryggan och bara släppte alla tankarna fria. Precis vad doktorn beordrade.
Den nya flytbryggan är fantastisk måste jag säga. När jag satt där och njöt av miljön så var det som att vara ute på sjön.
Älskar’t

På väg hemåt gick jag en stig jag inte har gått sen barnsben.
Plötsligt var det där, precis som jag minns det.
Huset från barndomen.
Vägen hem vandrade jag längst memorylane.
Tänk vilken fantastisk barndom jag har haft!

Höör är fantastiskt vackert!
Och lagom stort.
ca 18 000 steg stort.