Det var verkligen inte lätt att slita sig från sängen imorse men till slut gjorde kudden slut med mig och täcket övergav mig. Vad jag inte hade givit för att få ha semester dessa tre dagarna också. Men det är i.a.f. fredagsfrulle på jobb idag och jag slutar tidigt. Yey!
Idag när jag kommer hem ska vi hämta hem barnen. Det är inte klokt vad man kan sakna dom. Barnen har det jättebra hos mormor & morfar men mamman har det inte fullt lika bra. Jag har toksaknat mina huliganer, så mycket att jag inte ens har klarat av att ringa till mina föräldrar för att höra så allt är bra (jag vet att allt är bra för annars hör mina föräldrar av sig men ändå) och få prata med dom. Jag kommer bli en sådan mamma som gråter när barnen åker på läger. Usch vad mitt mammahjärta längtar, saknar och behöver huliganernas närhet nu.
Så fredagen är välkommen och efterlängtad!
Men det är kanske det man behöver ibland? Att få sakna så man uppskattar allt mer sen igen när man har dem tillbaka?