Jag hatar verkligen hatar när sjukdomarna kräver att jag ska anpassa mig fast jag inte vill! Men ibland eller snarare väldigt ofta så måste jag tyvärr göra det. Det är allt från att jag inte kan ha de kläder jag vill till att jag inte kan kramas som jag vill. Och nu senast så är vi, ja hela familjen, inne i en period då vi behöver anpassa oss.
Förändringar
Förändringar är bra! Fast inte alla förändringar är önskade. Jag har inget emot att bli äldre, den förändringen gillar jag. Jag gillar dock inte att mina sjukdomar gör det svårt för mig att gå i trappor. Årstidernas förändringar gillar jag men jag gillar inte att behöva skrapa bilrutor. Så förändringar är bra men allt är inte bra med förändringar.
Förändringen här hemma är att Vicce fick tillbaka sitt gamla rum dvs vårt sovrum och vi fick sovrum i vardagsrummet. Inte för att vi ville utan för att jag inte alltid kan gå i trappan. Just nu är jag inne i en period då jag helt ärligt är mer död än levande här hemma. Känns som att jag snart har slitit ut fåtöljen av allt sittande. Jag orkar inte mer när jag kommer hem från jobbet. Sätter mig där och sen slumrar jag till fast jag tar medicin som ska göra mig pigg.
Kärleken bestämde att vi skulle göra så här, jag var lite emot det. Eller inte så lite egentligen för jag vill ju inte behöva förändra hela huset bara för att jag har några idiotiska sjukdomar. Där bokhyllorna står ska det alltså nu byggas en vägg och det ska bli en dörr där någonstans också. Det kommer alltså så småningom bli ett riktigt rum där.
Just nu är det väldigt provisoriskt och inte vidgjort mer än att vi har sängen och sängborden där. Ja jag har en sänglampa också men inte mer än så. Ni ser ju t.o.m. projektorn står kvar.
Vad ni inte ser här är vad som står mittemot sängen. Mittemot sängen står farmor & farfars gamla fina matbord, det är fullt med massa saker som vi asade ut ur vitrinskåpen som nu tjänstgör som vägg. Jag ska vara stenhård och rensa ut mycket. Dessutom måste vi sälja farmor & farfars bord för vi har inte plats till det nu och tja jag kan inte ha ett matsalsbord bara för att vi har kalas någon gång om året.
Är det någon som vet hur man tar reda på hur ett matsalsbord från 1930-talet är värt?
En fördel dock!
En fördel med att har sovrummet där nere är att vi nu kan ha ett kontor. Känns väldigt skönt att kunna ha alla pärmar, datorer osv i ett rum och då inte i vardagsrummet eller i sovrummet. Fast nackdelen är ju att det är där uppe så om jag ska dit måste jag fortfarande gå i trappan. Men det är väl inte som att jag tvunget måste gå i trappan varje dag, jag har ju trots allt en MacBook Air. Just nu måste jag dock fortfarande gå i trappor varje dag för jag har fortfarande mina kläder där uppe. Vi ska köpa två garderober att ha i vårt sovrum så no more klädkammare för mig. Har jag sagt att jag hatar att behöva förändra för att jag har sjukdomar som styr min kropp?
Det blir nog bra det här också men att behöva anpassa så här känns inte bra i själen. Halva vardagsrummet försvinner för hela familjen för att jag behöver det. Hela familjen påverkas av mina sjukdomar.
Livet med sjukdomar är ett mög!
Förändringar kan ju var så att man växer in i att gilla och i ditt fall är det ju för en god sak också för att du ska må bra. Men förstår hur du tänker och att det är tudelat, men allt för att du ska må bra =D
Ja det är ju just det, allt för att jag ska må bra. Jag sover faktiskt bättre här nere av någon anledning.
klart det blir bra i slutändan <3 . och alla förändringar är ju i grund och botten grundat i att behoven förändras och det viktigaste i ett hem är ju att det ska passa allas behov så det faktiskt blir ett hem. Tror du tänker lite för mycket på alla andra , och glömmer dig själv lite och vad som är bäst för dig , fast det verkar din familj och man tänka på gör det du med vännen <3 kram
Så är det nog, andra framför mig. Jag tycker inte om att förändringen behövs pga av och pga något jag vill. Men men det blir nog bra till slut, jag måste bara vänja mig.
Kram
Usch och fy för sjukdomar som påverkar livet så mycket! Kan tänka mig att det måste vara jobbigt att behöva anpassa sig så hela tiden, men det är ju ändå bra att ni i familjen kan göra det och att det blir bättre för dig.
Jo visst är det bra att jag har stöd i familjen men ändå så himla tråkigt att behöva göra det.
Ja sjukdomar som kastar omkull livet är inte kul.
Usch, förstår att det är trist att tvingas till förändring. Men förhoppningsvis hittar ni ett sätt som funkar fint för er och som ni alla kommer att trivas med.
Ja alla kommer trivas, jag ska bara acceptera att det är pga av mig.