Att fånga en familj

Idag ska jag ge mig av på en familjefotografering. En fotografering med folk som jag vet vem de är men inte kan påstå att jag känner dem. Det är faktiskt lite nervkittlande, tänk om de inte blir nöjda med fotona osv. Fast det är samtidigt just sånt här som jag älskar att göra, sånt som jag mår bra av att göra. Det är det här som får mig att glömma min värk för en stund, när fotograferingen sker och när redigeringen sker. Det blir dubbel medicin.

För ett tag sedan var jag iväg och fotograferade Maja och Frida, mest för att det är skoj men också för att de ville ha nya bilder till sina bloggar. Maja vet ni ju redan att det är min unga musa, hon är kanonlätt att fotografera. Frida är en liten större utmaning men hon underlättar genom att verkligen bjuda på sig själv och man skulle inte kunna tro att hon inte gillar att stå framför kameran när man ser fotona, om jag får säga det själv. Ja hösten ger minst lika många bra tillfälle för fotografering.

Frida och Maja hade lövkrig, skrattade högt och blev jätteskitig men var precis lika glada för det. Vill ni ser fler foto får ni besöka deras bloggar för det är deras foto och det är deras beslut att dela fler.